Svensk integrationspolitik har brottats med två huvudproblem. För det första har politiken präglats av alldeles för mycket av omhändertagande. Flyktingar och invandrare har bemötts som svaga individer som ofta har fått frågan vad de ska ha för bidrag snarare än vad de kan bidra med. För det andra har politiken misslyckats med att se att de som har kommit är olika – politiken har inte varit tillräckligt individuellt anpassad utan har i stället formats utifrån att alla som invandrar har haft behov av samma stöd.
Vi bryter med omhändertagandementaliteten
