Share This Post

Arkiverade-Poster / Debatt / Socialt arbete

Archived: Varför ska brukaren ges inflytande?

Brukaren har blivit en centralfigur i den offentliga sektorn. Allt oftare ställs krav på att den boende, socialhjälpstagaren, patienten, eleven och andra brukare skall höras och delta i beslutsfattandet. Däremot är det inte alltid dessa krav kopplas till en mer ingående analys av vad dessa krav skulle komma att innebära, Analysen är ofta bristfällig när det kommer till debatten kring brukarinflytandets förtjänster och tillkortakommanden.

Vad jag vill peka på är att rollen som brukare endast är en av de roller som den enskilde kan ha gentemot det offentliga. Andra roller som en och samme individ kan inneha är exempelvis personal-, anhörig-, chefs-, väljar-, skattebetalar-, politikerrollen etc. Mot bakgrund av detta kan vi inte ta för givet att brukaren ska ges inflytande över den verksamhet han eller hon använder sig av. Det kan finnas principiella gränser för brukarinflytandet och brukarmedverkan. Jag vill diskutera några av dessa andra roller.

Personalrollen
Här åsyftas primärt den del av personalen som kommer i direktkontakt med brukarna, de så kallade frontlinjebyråkraterna. Rollen som operativ fältpersonal kan komma i konflikt med rollen som brukare. Den professionalism som den anställde i många fall besitter ger henne ett kunskapsövertag över brukaren. I många fall har naturligtvis brukaren anledning att beakta personalens råd. Särskilt tydligt blir detta inom exempelvis sjukvården. Men även där brukaren kan sätta sig emot personalens råd kan det vara rimligt att professionalismen ges större tyngd, exempelvis inom socialtjänstens ekonomiska rådgivning eller då brukare genomgår skuldsanering.

Anhörigrollen
Inom en del områden av den offentliga servicen är brukaren av olika anledningar inte kapabel att fatta beslut som är till hans eller hennes bästa. Här kommer de anhörigas vilja och åsikter in. Exempel där brukarens och de anhörigas åsikter kan råka i konflikt är där brukaren är ett utvecklingsstört barn, som gärna vill bo kvar hos sina föräldrar, men där föräldrarna anser att barnet skall tas in på institution eller i ett gruppboende.

Chefsrollen
En enskild medborgare som är chef för en förvaltning kan tvingas agera på ett sätt som han som brukare av samma förvaltnings tjänster måste opponera sig emot. Förvaltningschefens åsikter och ambitioner behöver heller inte stämma överens med önskemålen och kraven från de brukare som nyttjar hans förvaltnings tjänster.

Väljarrollen
De val vi gör som väljare indikerar i allmänhet hur vi vill att nationen, regionen eller kommunen ska styras. De åsikter vi ger uttryck åt som väljare kan komma i konflikt med de åsikter vi samtidigt har som brukare av en specifik offentlig tjänst. I ekonomiska åtstramningstider kan vi ha röstat på ett parti som i regeringsställning skall föra en återhållsam ekonomisk politik. Som brukare kan vi energiskt angripa denna politik och envetet kräva större anslag just till den verksamhet vi drar nytta av som brukare.

Skattebetalarrollen
Vi betalar skatt som bland annat ska täcka utgifter för diverse offentliga servicearrangemang. Detta är ju något av grundtanken med välfärdsstaten – att av rättvise- och solidaritetsskäl ha ett skattesystem som är omfördelande till sin natur. Vår roll som skattebetalare kan komma i konflikt med vår roll som brukare. Som brukare nyttjar vi en offentlig förnödenhet, som helt eller delvis är finansierad av andra. Utifrån detta är det rimligt att dra slutsatsen att brukaren inte utan vidare kan kräva hur mycket som helst av servicen i fråga.

Politikerrollen
Politikerns roll är givetvis viktig i den representativa demokratin. Det är han/hon som ska forma den politik som väljarna givit uttryck för i allmänna val. Det är således viktigt att politikerns röst har en framträdande roll i medborgarnas möte med förvaltningen. Som politiker är man i viss mån även själv brukare av en del av de tjänster man som politiker styr över. Här kan man ha vissa önskemål som brukare, men som man inte kan driva som politiker. Politikern har helt andra krav på sig att tänka på helheten än vad brukaren har. Den folkvalde måste kunna fatta beslut som är till personlig nackdel för honom/henne i hans/hennes roll som brukare.

Min hållning ska inte missförstås. Även om jag hävdar att vurmandet för brukaren och hennes inflytande måste nyanseras på det sätt jag skisserat ovan menar jag att det rimligen bör finnas ett visst, om än begränsat, inflytande för brukaren. Hur detta ska ta sig uttryck och hur det ska utformas kan diskuteras, men detta är inte platsen för en sådan diskussion. Artikelns syfte är först och främst att visa på den komplexa struktur av intressenter där brukaren är en av dessa. Ska denne ges inflytande på bekostnad av någon av dessa andra intressenter bör det motiveras bättre än vad som ofta är fallet i debatten om brukarinflytande.

För den som är intresserad att läsa mer om dessa frågor kan jag rekommendera att skaffa den nyutkomna boken ”Demokrati och Brukarutvärdering” av Magnus Dahlberg och Evert Vedung (Studentlitteratur 2001). Enklast får man tag på den via förlaget Studentlitteratur.

Magnus Dahlberg, är statsvetare och har arbetat som forskningsassistent vid Uppsala universitet och Centrum för utvärdering av socialt arbete vid Socialstyrelsen. Numera är han verksam som tjänsteman i Riksdagen.

Share This Post

Lost Password

Register

Skip to toolbar