Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

Välfärd, för vem?

I Stockholm finns enligt Regeringen 3370 hemlösa
människor.
Enligt hela den sittande majoriteten har vi ett
fungerande välfärdssystem. Oppositionen gör inte
särskilt mycket väsen av sig heller annat än i
valtider. Kommer frågan mot förmodan upp där emellan,
är alla ense om att något borde göras. Då tillsätts en
utredning.

Hemlösheten har utretts och forskats på i 94 år. Dessa
utredningar har inte lett till något annat än nya
utredningar.
Om det beror på att ingen läser dom eller för att det
finns olika konkurrerande synsätt vet ingen. De
motioner som drivits har inte heller lett till något.
Frågan vinklas istället till att problematisera
människorna, istället för att skapa beredskap för de
som faller igenom det ”fungerande” systemet. För
systemet ändras inte och Sverige är en välfärdsstat.
Kommer frågan upp så tycker alla väldigt synd om de
som inte klarar sig.

När frivilligorganisationer samlar in pengar vid
juletider flödar medkänslan.
Vi har en liten skara hungriga, frysande och sjuka
stackars människor behändigt sammanfösta i en flock
som alla så gärna vill hjälpa. Åtminstone till den
grad att det inte inkräktar på vår egen trygghet.
Kommer de för nära in i vårat bostadsområde ryggar vi
tillbaka.
Så som vi lärt känna denna ”grupp” av människor består
den av narkomaner, alkoholister, psyksjuka, smutsiga
och ”annorlunda” människor. De är såna. Det har
forskare och andra experter studerat och utrett noga.
Regeringen har tillsatt denna expertis. Det har de
gjort i demokratisk anda. I det allmännas tjänst.
Regeringen vet bäst att värna om de svaga.

Detta är en bild som människorna inte känner igen den
stund de hamnar där. När det saknas bostad, vård och
socialt stöd. I alla fall inte till en början.
Självklart är det inte lätt att sköta hygien och tvätt
av kläder när du inte har någon fast punkt i tillvaron.
Självkänslan sjunker visserligen snabbt i mötet med en
omgivning som upprätthåller denna syn på människor.

Som grupp betraktad bollas du mellan olika
organisationers och myndigheters olika bilder på samma
människa. Socialtjänsten ser dig som psykosocialt
handikappad, landstinget ser dig som missbrukare,
Polisen ser dig som ett störande kriminellt element,
vaktbolagen ser dig som en slagpåse, allmänheten ser
dig inte och om någon gör det ser de dig som en
belastning för samhället.
Du knuffas mellan olika instanser. Ingen verkar vilja
kännas vid dig. Men det är inte mobbning. För det
Svenska välfärdssystemet mobbar ingen.

När du är riktigt olycklig, riktigt sorglig och sjuk,
då kan vi bry oss. Då kan vi ge dig lite omtänksamma
gåvor. Då kan vi sjunga för dig, ge dig lite soppa och
en ostmacka så att du klarar dig till nästa dag. Inte
mer. Inte så pass mycket att du kommer ur din
hemlöshet. Det som vi gärna kallar för din ”onda
cirkel”. För vi har ingen del i att du hamnat där du
hamnat. Felet finns inom dig. Det är du som är
problemet. Inte vår fina välfärdsstat.

Det som saknas är en vilja att göra något av betydelse
för de som saknar egen bostad. Det de hemlösa behöver
är en bostad och en omgivning som stöder. Inte en
omgivning som skapar system och som omsätter en
fruktansvärt massa pengar på att förlänga lidandet.
Pengar går att stoppa i fickor, det går inte med
lösningar.

Bostad är en mänsklig rättighet och detta gäller inte
bara de som har en.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar