Det finns en gammal surdeg inom den psykiatriska vården för barn och unga. Ja, det finns självklart flera; skolhälsovårdens utarmning, väntetiderna till BUP, psykakuternas tröskel då man inte skadat sig själv i “tillräcklig” omfattning för att vara en prioritet för vården, m m, m m. Men, det som särskilt sticker i ögonen – då det slentrianmässigt pågått år ut och år in – är sammanblandningen av utagerande unga med våldsamma vuxna på slutna avdelningar.
Våga vägra vård på vuxenavdelningar
