Är det så att det bara är de familjehem som har eländiga historier att berätta som klumpar i hop sig i de slutna grupper som finns på Facebook? Ungefär så här frågade en familjehemssekreterare mig på en föreläsning, och jag svarade att jag inte uppfattar det som att de här grupperna bara handlar om negativa upplevelser, det finns solskenshistorier också även om de är mycket färre.
Efter att jag skrivit här på bloggen om illa skötta hemflyttar där barnets perspektiv helt verkade glömts bort, ville jag visa upp tillfällen när det faktiskt fungerat så jag skrev en fråga i de tre grupperna för familjehemsföräldrar som jag är medlem i :
“Hejsan jag har en fråga: Jag skulle behöva några berättelser där det faktiskt har fungerat bra när barnet flyttat hem till biologiska föräldrar.
Jag letar efter positiva upplevelser från familjehemsföräldrar, hur har er uppdragsgivare gjort för att få till ett bra avslut?
Det skulle vara jättefint om någon kan berätta om hur en hemflytt kan göras på ett sådant bra sätt som möjligt.
Det är väldigt bra att sprida positiva bilder också och det kan visa hur det kan fungera och borde vara inspirerande för de andra att uppnå.”
Blev jag nu översvämmad av mejl? Tyvärr så blev det inte så, jag fick tre svar från tre familjehemsmammor:
“Hoppas det finns någon som har en solskenshistoria. Jag har tyvärr inte upplevt någon under mina 10 år”
“Så intressant det låter, har samma åsikter som dig. Förstår att det även är bra med positiva berättelser men….varit familjehem i 14 år, har 4 hemmavarande barn ett flyttat hemifrån. Ska nog försöka hitta positiva berättelser om de är få tyvärr. Återkommer med mejl.”
“Jätteviktigt! Vi har bara erfarenheter av mycket illa skötta hemflyttar, och det borde ha varit så lätt att i åtminstone ett av fallen göra det på ett bra sätt både för oss alla inblandade (vi som familjehem, bio och barnen). SOL. Vi, bio och Soc var överrens om hur det skulle gå till… För att bio lite långsamt skulle få överta föräldrarollen. Nu blev det katastrof. Nya Soc och en total maktdemonstration från deras sida. Två av barnen omhändertagna igen inom två år. Inte hos oss då nya Soc ansåg att vi hade samarbetssvårigheter. Vissa Soc vill inte höra annat än sin egen röst. Så sorgligt slut på ett härligt samarbete m bio.”
Enligt min uppfattning är det viktigt med berättelser där samarbeten mellan uppdragsgivaren och familjehemmet har fungerat bra, det är från dessa exempel vi kan lära oss hur bra det faktiskt kan fungera inom familjehemsvården.
Jag är säker på att de familjehem som det fungerar bra i fortfarande är i majoritet, men det kanske inte är allt som glider fram friktionsfritt… Det finns ju orsaker till att inte alla familjehem kommer på alla tillfällen till utbildning, det finns ju orsaker till att inte alla familjehemsföräldrar är aktiv i föreningar och i nätverk på Facebook.
Om du är uppdragsgivare, jobbar på en socialtjänst eller inom en privat organisation så tycker jag att du ska ta reda på vad “dina” familjehemsföräldar tycker och känner i sitt uppdrag och jag hoppas att de vågar vara ärlig mot dig.
Det är väl framåt vi vill gå? Det är väl en förbättrad familjehemsvård vi vill ha?
Eva-Lena Edholm, föreläsare
Hemsida: www.evalenaedholm.se
Blogg: www.evalenaedholm.se/blogg
twitter: @evalenaedholm.se
facebook:www.facebook.com/EvaLenaEdholmForelasareHandledareOchKonsult
Mail: info@evalenaedholm.se
tel: 070-5098783
