När jag i januari 1984 började arbeta som socialsekreterare var helhetssyn det dominerande begreppet inom socialt arbete. Ett par år tidigare hade socialtjänstlagen antagits. I förarbetena framhölls helhetssynen och det integrerade sociala arbetet. Socialsekreteraren var generalisten som skulle förstå hur faktorer på makro- meso- och mikronivå påverkade människor och lösningen på människors problem skulle sökas på alla dessa nivåer. Sedan dess har det sociala arbetet delats upp i olika funktioner. Specialisering har blivit vanlig. Begreppet generalist används sällan eller inte alls. Forskarna Bergmark och Lundström (2005) skriver att organisationsförändringar genomförs på olika sätt. Införandet av beställar- utförarmodeller skedde efter diskussioner och politiska beslut. Till skillnad mot specialiseringen av det sociala arbetet som har ägt rum mer i det fördolda. Forskaren Björn Blom (1998) anser att den nutida föreställningen om att inomorganisatorisk specialisering är nödvändig kan betraktas som en myt eftersom det inte föreligger några bevis för att det förhåller sig på det sättet.
Jag undrar vad som händer då det sociala arbetet funktionsuppdelas och specialiseras? Upplever sig de professionella som experter i högre grad än tidigare? I så fall: Gynnar detta dem som söker hjälp? Eller är det tvärtom? Blir det svårare för andra än de professionella att komma till tals? Ökar risken för att människor hamnar mellan stolarna när de inte passar in i de funktioner som finns? Eller får människor bättre hjälp?
Jag har mött ungdomar som upplever att de äntligen fått hjälp när det startats särskild verksamhet för missbrukande ungdomar.
Jag har också mött unga människor som inte har fått hjälp för att de inte passar in. En ung man konstaterade t ex att det finns stöd att få för kvinnor som misshandlas av män i nära relationer, men inte för män som misshandlas av kvinnor i nära relationer.
Vore intressant att få veta vad ni som läser det här har för tankar, funderingar eller erfarenheter av specialisering av det sociala arbetet! Är den självklar? Bra? För vem? När? På vilket sätt? På vilket sätt inte?
Susanne Holmsten
1. Bergmark Åke och Lundström Tommy (2005). En sak i taget? Om specialisering inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Artikel i Socialvetenskaplig tidskrift. Årgång 12. Nummer 2-3. 2005. Lund:FORSA.
2. Blom Björn (1998) Marknadsorientering av socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Om villkor, processer och konsekvenser. Umeå universitet. Institutionen för socialt arbete Nr 27 1998.
