Det mest typiska sättet för vuxna att hantera ett barn som attackerar, är att ge konsekvenser som baseras på separation.
Om aggressiviteten har en kärna av separation som har lett till frustration är såna konsekvenser som att den vuxna säger till barnet: ”Jag ser att du har svårt att hantera din frustration, här ska du få något att bli ännu mer frustrerad över”
Konsekvensen leder inte till anpassning, utan trycker upp det lönlösa/fruktlösa i ansiktet på barnet: ”Titta vad jag kan göra och du kan inte göra något åt det”
Vi trycker in barnet i fruktlösheten, MEN barnet är försvarad mot sårbarhet och kan inte gråta känna fruktlösheten och därmed inte anpassa sig.
Hur tror du barnet reagerar?
Du ska inte tro att konsekvenserna hjälper barnet och du ska inte tro att det löser barnets aggressionsproblem – du bara släcker små gräsbränder- Konsekvenser för ett barn som har fastnat i ementionellt försvar eller som är omogen är kontraproduktivt, det blir bara värre.
Konsekvenser av det här slaget fungerar INTE på de barn som behöver de mest, det funkar bara på de barn som inte har ett agressionsproblem.
Många av de metoder som finns för att hantera barns beteende är kortsiktiga.
De kanske fungerar, men till vilket pris?
Tittade du på andra symtom på aggression/frustration?
Nej, vi tittade just på det här beteendet och det upphörde.
Aggressionen har förflyttas till en annan tid eller plats, mot en annan person, husdjur, saker eller blir till självattack.
Barnet lär sig inte en läxa, barnet lär sig bara att bli mer försvarad mot sårbarhet.
Det som du vuxen behöver göra är att justera din syn på det som händer:
När den vuxna ser ilska hos barnet blir reaktionen: ”Varför gjorde du så där?” (Ofta sagt med en rätt irriterad röst och med egen frustration bubblande under ytan)
När den vuxne ser frustration, så finns möjligheten att i stället barnet ”Jag ser att du är frustrerad över något”
Det är DU som betraktare som avgör vad du ser och det din tolkning som avgör hur du hanterar det som händer:
Ser du ett barn som är argt eller ser du ett barn som är frustrerad?
Eva-Lena Edholm, Föreläsare
Hemsida: www.evalenaedholm.se
Blogg: www.evalenaedholm.se/blogg
twitter: @evalenaedholm.se
facebook: www.facebook.com/EvaLenaEdholmForelasareHandledareOchKonsult?ref_type=bookmark
