Vi är på julfest jag och min familj. Vår äldsta son David, 4 år, hoppar i hoppborgen tillsammans med fem andra killar i ungefär samma ålder. Det är full fart! Totalt är det över 300 barn som samlats den här lördagen. Vi är ute och solen skiner. Det är 30 grader varmt minst! Vi är i Sydafrika och har fått möjlighet att se hur organisationen SA Cares for life arbetar med barn i en av Pretorias kåkstäder. Även om detta är en privat semesterresa känns det viktigt att få se och ta del av mer än djur, natur och sandstränder.
Barnen som kommit till festen har alla mist en eller flera familjemedlemmar i hiv/aids. Uppskattningsvis är troligen hälften av barnen också bärare av hiv. Många av barnen som är föräldralösa bor hos mormor eller farmor. I de flesta fall kommer det inte att fungera . SA Cares for life arbetar dock bland annat med att kunna erbjuda familjehem för barn som behöver det, för barnhem är inget hem för barn! Barnen som finns på julfesten kommer också från familjer som har kontaktpersoner som ger störd, råd och hjälp i vardagslivet. De besöker barnen och deras familjer regelbundet. Målsättningen är att ge de här barnen hopp om en framtid och förutsättningar till ett drägligt liv.
När vi åker från julfesten snurrar tankarna och jag känner frustrationen och ilskan över att livet är orättvist och att de som drabbas hårdast är barnen. Så är det alltid!!! Det är skillnad att födas i en kåkstad i Pretoria och på Karolinska sjukhuset i Huddinge och ändå är det BARN det handlar om, med samma lust, längtan och behov!
Samtidigt är jag ändå hoppfull och otroligt imponerad över det arbetet som sker, över människor som engagerar sig ideellt på ett professionellt sätt för att göra skillnad för några barn. Kanske kan de ana att de också har rättigheter och att formuleringarna i FN:s Barnkonvention om barnets bästa även omfattar dem.
Margret Josefsson
