I en äldre persons nätverk ingår barn, barnbarn, släktingar, vänner, grannar, sköterskan på vårdcentralen, sjukhuskuratorn, hemtjänstpersonalen etc. Om alla dessa personer kunde fås att samarbeta för den gamla människans bästa skulle stora resurser frigöras och kostnaderna minimeras. En äldre person vill inte vara till besvär för sina släktingar, inte ligga till last. Men man vill inte heller vara hänvisad till totalt okända professionella hjälpare. För att behålla sina funktioner så länge som möjligt kan det vara till hjälp att det finns personer som vet vem man är och hur man brukade vilja ha det när man kunde klara sig helt själv.
Nätverkstänkande har funnits länge inom socialtjänsten när det gäller barn, ungdomar och deras föräldrar. Min erfarenhet av nätverksarbete med barn och deras familjer är att alla är vinnare. Barnet och föräldrarna får stöd på hemmaplan och kommunen kan hålla kostnaderna nere. Det är ett sätt att ta tillvara alla resurser inte bara professionella hjälpare – utan också familj, vänner och släktingars förmågor i form av tid, kompetens och engagemang.
Har inte turen kommit till äldreomsorgen nu? Min erfarenhet är att alla vinner på att nätverket stärks och blir till en fungerande enhet.
MonicaLöfgren
Socionom med vidareutbildning i familjeterapi, nätverksledare, kursledare och handledare
www.vandhemmet.se
