Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

När hjärtat talar så räcker inte raderna till

Det största hindret vi människor sätter för oss själva är fördomar. Något som ödelägger utvecklingen
och skapar oändligt stora konflikter. Vi kan utveckla en hel teori och dömer ut en hel folkgrupp utifrån
fördomar. Förlusterna av en fördom är helt ofattbara. Kan bara nämna några exempel på vilka
förluster en fördom kan medföra. Rädsla från person eller folkgrupp, skapar en dimma för synen på
personen eller gruppen, den personen eller folkgruppen kan ha väldigt mycket positivt och berikande
kunskap som jag går miste om i många år eftersom jag aldrig vågat möta deras person. Utan utgått
från vad en individ gjort eller från ett misstag jag hört eller sett. Och att döma ut en person eller
folkgrupp utifrån ett misstag eller en individ är som att försöka bränna ner hela sitt hus för att bli av
med en kackerlacka. Oftast dömer vi ut dem utifrån rykten vilket är ännu värre än om vi hade gjort
det utifrån en upplevd företeelse. I vilket fall som helst så tycker jag att det är orättvist och ologiskt
att döma ut en person. Då alla människor felar och begår misstag, mer eller mindre. Och att döma ut
personen är som att skriva ett sista kapitel på hans liv när han kommer att leva många fler år framåt.
Alla människor är kapabla av att förändras till det bättre, oavsett om det rör sig om en mördare eller
en som har gjort något mindre. Det måste vi alla inse, att det finns faktiskt något som heter
förändring och den kan komma när man som minst anar det.

Många har säkert gått i skolan och sett några elever som varit riktigt stökiga, otrevliga och outhärdliga
under vårterminen och så kommer man tillbaka till skolan under höstterminen och så ser man en
enorm skillnad på dessa elever, dem är lugna, trevliga och man blir chockad över den förändring som
skett under sommarlovet. Några av dessa elever går så långt att dem ber om ursäkt till alla som dem
har varit taskiga och elaka mot. Det jag försöker få fram är, alla människor kan förändras till det
antingen sämre eller bättre. Det beror på många olika faktorer varför vi förändras, dem flesta
förändras när dem insett vad dem sysslar med, andra när dem träffat en partner, så finns det dem
som förändras av en aktivitet eller en incident. Sedan så finns det väldigt mycket gott inom varje
människa och man ska försöka att hela tiden se det goda hos människor i sin omgivning och bekräfta
det. Då får man oftast en automatisk förökning av det goda och positiva hos personen, han försöker
då att utveckla det goda eftersom det var det han fick respons för och det var det människor
bekräftade hos honom. Självfallet om det goda ökar, så minskas det onda automatiskt. Det är som när
du har mycket vatten och försöker släcka en eld. Ju mer vatten det kommer på elden desto mindre
eld blir det. Låter du elden brinna så kan den sprida sig och bli en katastrof.

Det är därför viktigt att se det positiva och försöka att hela tiden se saker och ting från olika
perspektiv och inte vara trångsynt eller envis i sin syn på andra människor. Att låta varje möte med en
annan människa starta från noll och låta personen själv presentera sig och utgå från att den personen
berättar sanningen och bekräfta honom. Det är enligt mig enkel matematik, det goda leder till det
goda, och det onda leder till det onda. Generellt så är det så, men såklart finns det undantag, ibland
är man tvungen att göra något ont för att uppnå något gott. Till exempel, så är jag ute och går och ser
att en stackars flicka som håller på att bli våldtagen, och enda sättet för mig är att stoppa honom är
genom att använda våld. Då kan jag inte tänka, nej våld löser ingenting och tänk om våldtäktsmannen
gör sig illa? Eller stå och kolla på tills han blir klar och går fram snällt och artigt, ursäkta mig herren, är
du klar med ditt brott? Kan vi nu gå till polisen och anmäla dig? Utan då gör jag mitt bästa för att få
bort honom från henne. Så våld här, löste ett problem och förmodligen räddade ett liv.

Jag personligen hade fördomar om svenska samhället men främst svenskar. Att “alla” bryr sig enbart
om sig själva, struntar i sin omgivning och har konstiga seder och traditioner. Men när jag kom i

kontakt med svenskar så märkte jag. Men herregud! Dem är ju precis som oss, enda som skiljer oss åt
är språket, och vissa skillnader i traditioner men i grund och botten så har vi väldigt mycket
gemensamt. Det är väl lite så vi människor reagerar på det okända, ser det som något olämpligt och
otryggt och vi skapar någon slags mental mur för att undvika det okända och då blir fördomar det
absolut bästa skyddet mot det okända. Den ger dig miljontals olika anledningar till varför och hur du
ska akta dig från det okända. För han är si och så, han tänker på det viset, han klär sig på det viset och
han äter på det viset. Allt det där samlas till att bli Kina muren runt omkring din hjärna och då säger
jag bara, lycka till med att ta dig över den muren! Ingenting är omöjligt, men varför göra den mycket
onödiga och destruktiva muren möjlig? Det går att klättra över den muren och komma ifrån det
tänkande, men frågan är varför överhuvudtaget förlora så många år för att förstärka den mur mot
något som är positivt och berikande samt bidrar till en enorm utveckling för dig som person men
också för ditt samhälle.

Jag tycker som följande, allt har sin mening och Gud skapade inte oss människor utan något syfte.
Utan det ligger visdom bakom skapandet av människor, precis så som det ligger visdom och
bruksanvisning till alla elektroniska produkter vi köper. Ingen kan påstå att mobilen skapades för
ingenting. Den skapades för att det är bara så. Alla är överens om att mobilen fyller en funktion, lika
mycket som alla överens om att spisen fyller en annan funktion. Varför skapades då olika människor,
med olika språk och kulturer? Det måste ju ligga något bakom det. För att vi ska lära känna varandra,
intressera oss av varandra, utveckla oss själva och sedan bidra med utveckling för andra. Vi har ett
ordspråk på arabiska som säger: Den som inte har något kan heller inte ge något. Jag måste ha glädje
för att dela med mig av den, jag måste ha kunskap för att dela med mig av den, jag måste själv
utvecklas för att kunna bidra till utveckling och så vidare…

Föreställ dig en värld, som pratar som du, har samma kultur som du, har samma klädsel, samma
vanor, samma intressen ja och till med liknande boende. Hur skulle det kännas att leva i en sån värld?
Variation är något alla människor älskar. Ingen skulle stå ut med att äta ägg varje dag i hela sitt liv.
Utan man vill så gärna variera med mat, man varierar med kläder och man varierar med intressen.
När man samlar ihop allt det jag beskrivit så ser man vad vi tjänar på ett möte med andra, ett möte
som består av ärlighet, ömsesidig respekt och acceptans. Då kommer vi få det exemplariska samhället.

Hur kom jag över många av mina fördomar? Det är en process som varje människa måste gå igenom,
nämligen att identifiera sig själv och veta vad man är för person och varför man är den person man är.
När man reflekterar över vem man är och varför man är den man är, så besvaras många av ens frågor
om sig själv. När jag är säker på mig själv och vad jag är för person. Då kan jag ta emot hela omvärlden
utan större problem, jag är beredd att föra dialog, diskussioner och skapa relationer. För jag är säker
på mig själv och blir då medveten om dem andra oftast kan enbart påverka mig positivt, för jag
känner ju mig ganska väl vid det här laget. Och kan skilja mellan rätt och fel, gott och ont. Då blir
mötet med det okända helt plötsligt en konst som jag behärskar och får ut det jag önskar av. I vissa
fall krävs det att man går tillbaka till sin bakgrund och rättar till det som gick snett, det kan vara en
missuppfattning, det kan handla om en tråkig incident som man varit med om eller annat som gått
snett. Du kan inte ha ett fungerande liv och ett bristande liv i en och samma själ. Antingen väljer du
att fixa till ditt liv och kämpar för det bättre eller så är man där och går ett steg framåt och ett steg
bakåt hela tiden. Eftersom dem misstag som inte rättas följer en livet ut. Så varför låta ett misstag
som kan ta ett par timmar eller dagar eller veckor att rätta, hänga kvar i flera år och orsaka elände och blir ett hinder för din utveckling? Ta itu med problemet redan när det är litet så blir det enklare
att komma över det.

Jag tänker ofta, vilken stor gåva vi människor har fått. Vi kan i princip träna bort, eller träna på, allt. Vi
kan träna våra minnen till att bli ännu vassare, vi kan träna vår kropp, träna vår hjärna, träna våra
röster, träna på att hantera våra känslor, ja listan kan bli väldigt lång på vad vi kan om vi bara vill och
tar oss tiden.

Går det att ha ett samhälle utan fördomar? Svaret är nej. Går det att ha ett samhälle med mycket
mindre fördomar? Svaret är ja. Och det är det sistnämnda vi måste jobba på och sträva efter. Men
det kräver att var och en av oss tänker efter om vilka fördomar han har mot andra människor och
arbetar bort dem, du kommer bli så fascinerad av hur mycket gott och roligt dessa personer du haft
fördomar mot erbjuder dig. Jag avslutar med ett exempel från sommaren. Jag berättade i mitt första
inlägg om feriepraktikanter som sommarjobbade hos mig. Och att jag valde ut ungdomar utifrån
området för att jag visste att väldigt många har fördomar mot just Vivalla. Att det är farligt och
otryggt, osociala människor och man kan tro att det är taget ur skräckfilm. När dessa ungdomar kom
till Vivalla, tog det beslutet att jobba hos mig i vår förening, så krossades alla deras fördomar. De
lärde känna nya vänner, många av dem hade väldigt roligt och för vissa var det upplevelse för livet.
Som en av dem sa till mig, “i 17 år så har jag levt i en bubbla, tyckte inte alls om utlänningar, men nu
när jag har varit tvungen att komma i kontakt med dem så har dem varit bland dem mest underbara
människor och mest rara jag någonsin träffat”. Kan ni tänka er? 17 hela år varit vilseledd av sina
fördomar. Det är förödande konsekvens av fördomar, tänk vad mycket den personen skulle fått lära
sig och få med sig av utlänningar?

Jag levde själv i fördoms tid men tack gode Gud att den inte varade så länge. Utan handlade om något
år sedan kom jag i kontakt med första svensken och fick vakna till liv och upptäcka den verklighet som
faktiskt chockade men fascinerade mig. Gör inte mitt misstag, gör inte den feriepraktikantens
misstag, för vi gick miste om mycket och vill inte att ni också ska göra det.

Med det önskar jag er en trevlig helg och tack för att ni står ut med mina långa texter! När hjärtat
talar så räcker inte raderna till får jag säga.

// Najim Al-Ganas

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar