Du som läst mina rader på den här sidan, vet att jag är mamma till två tonårsgrabbar. Som alla föräldrar vet, så har föräldraskapet både roliga och mindre roliga sidor. En av de mindre roliga sidorna visar sig när föräldraskapet och yrkeslivet hamnar på kollisionskurs. Nu menar jag inte den där dagliga kollisionen mellan arbetstid och skjutsningar, eller mellan jobbmöten och skolans utvecklingssamtal. Sådana små kollisioner lär man sig snabbt att hantera på ett kreativt sätt.
Nej, jag talar om den riktigt allvarliga kollisionen som inträffar när tjänstemannen vill omyndigförklara tonårsmorsan. Och de båda är samma person.
Som tjänsteman i brottsförebyggeribranschen vet jag ju hur viktigt det är att ha regler i familjen, att följa reglerna, och att inte göra undantag bara för att slippa ta ännu en konfliktfylld diskussion. Jag vet att man ska vara tydlig, hålla familjerådslag och låta barnen vara med och bestämma och ta ansvar.
Som tonårsmamma är jag antagligen fullständigt normal. Jag sätter upp så få regler som möjligt eftersom det är väldigt svårt att formulera bra regler, men väldigt lätt att bryta mot dem. Och kan jag tumma på reglerna för att slippa konflikt då gör jag det. Jag har inga problem med att själv bryta mot mina egna regler, när det passar mej. Alltmedan tjänstemannen gnisslar tänder och sliter sitt hår. För tjänstemannen är inte alltid överens med tonårsmamman.
Nu gäller det att hålla isär yrkesrollen och mammarollen, annars är risken stor att man blir fullständigt galen. Men det är ett stycke akrobatik på hög nivå, att hålla isär de två rollerna: tjänsteman eller mamma. För om man skulle låta dessa två bli ett då har man en tjänstemamma. Kan man föreställa sej nåt värre?
(PS. Jag måste vara rättvis mot mina söner: de är båda väldigt klyftiga, och har en god uppfattning om vad som är lämpligt och olämpligt. Så i just vår familj är strikta regler inte så nödvändiga det mesta går som på räls ändå.)
