Share This Post

Socialt arbete

Misstag och möjligheter i mötet mellan utredare och barn som upplevt våld

Recension av När barn som upplevt våld möter socialtjänsten – om barns perspektiv,
delaktighet och giltiggörande av Maria Eriksson och Elisabeth Näsman. Utgiven 2011 av
Gothia förlag. Du kan köpa boken här, provläsa den här och besöka förlaget här.

Kvalitetsutveckling är idag en central fråga inom socialt arbete. Brukarutvärderingar är något
som ofta lyfts fram och i denna bok är brukarna, som författarna hämtar viktig information
ifrån, barn som upplevt våld. Syftet med boken är att fylla en kunskapslucka om hur barn
som upplevt våld upplever mötet med familjerättsutredare. Författarna menar att det finns en
del studier om hur barn upplever mötet med utredare i tvister gällande umgänge och vårdnad
men att det saknats studier som fokuserar barn som upplevt våld. I urvalet av informanter
finns 17 barn i åldrarna 8-17 år som bor med sin mamma och där det i familjerättsdomarna
finns information om att barnets pappa har utövat våld mot modern. Författarna använder
en bred våldsdefinition som inkluderar hot och kränkningar. Barnens berättelser pekar på
dåliga och goda exempel från praktiken, exempel där barn har inte har känt sig lyssnade på,
inte har skyddats trots uttryckt rädsla, men också exempel där barn i möte med utredaren
har känt delaktighet. Tyvärr har många av de intervjuade barnen erfarenhet av att inte få
ta del av information som man borde ha förmedlat. Författarna kopplar delar ur resultatet
med Harts delaktighetsstege men skapar också ur materialet modeller som på ett tydligt
sätt illustrerar vilka olika positioner barnet kan få i samtalet. Delaktighetsperspektivet och
omsorgsperspektiv ställs ofta emot varandra och författarna diskuterar hur dessa perspektiv
kan integrera.

Boken är, inte lättsmält, men lättläst, då författarnas egna analyser varvas med citat från de
barn som intervjuats i forskningsprojektet. Det som jag uppskattar särskilt med boken är
kapitlet om utsatta barns perspektiv på delaktighet. Utan samtal med barnet om hur delaktig
man faktiskt vill vara blir delaktigheten ännu ett vuxenperspektiv som förs över på barnen.
Barn är olika och har olika behov i olika skeenden. Att ge möjlighet för barnet till delaktighet
och att ge information till barnet om processen är två delar som utifrån studiens resultat pekar
på viktiga utvecklingsområden inom socialtjänsten. Boken inspirerar till att se möjligheterna
för utredningsprocessen, att samtalen kan bidra till barnets utvecklande av begriplighet och
hanterbarhet i den utsatta situationen genom att bland annat giltiggöra deras upplevelser.

Jag rekommenderar boken särskilt till dig som arbetar som familjerättsutredare men också till
dig som arbetar med barnavårdsutredningar eller studerar till socionom. Boken har en tydlig
inriktning med få specifika frågeställningar, vilket jag uppskattar. Önskar man läsa en bok om
barn och våld men med flera frågeställningar kan jag rekommendera två böcker av samma
författare: Barns röster om våld – att tolka och förstå (2008) Redaktörer; Näsman, Eriksson,
Cater och Dahlkild-Öhman, samt Barn som upplever våld – nordiskt forskning och praktik
(2007) Red. Maria Eriksson.

/Emmy Svahn, socionomstuderande.

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar