Share This Post

Okategoriserade / Psykiatri

Missriktad humanism i den svenska psykvården och missbruksvården

Förutom undertecknad var vi några stycken runt om i landet, som på olika konferenser och seminarium försökte varna för att för snabbt genomföra psykiatrireformen och stängningen av de gamla mentalsjukhusen.

Våra argument för att bromsa farten i förändringsarbetet, var att vi såg det nödvändigt att man skulle hinna med att bygga ut alternativa öppna och halvöppna vårdformer. Vi ansåg det också viktigt och nödvändigt att fullt ut klargöra hos vem huvudmannaskapet skulle vila. En annan viktig fråga var att samarbetsstrukturerna mellan psykvård och socialtjänsten byggdes upp. Allt detta var viktigt för att inte enskilda patienter skulle utsättas för ett onödigt lidande och ett utanförskap i samhället. Vi varnade särskilt för att ett utanförskap skulle kunna leda till att ett stort antal patienter skulle kunna bli en fara för sig själva eller andra i omgivningen.

En del av de patienter som jag tidigare haft hand om och som “slängdes ut” från mentalsjukhusen begick efter några år självmord. En del andra som i brist på psykiatriska sjukvårdsinsatser började självmedicinera med alkohol och andra droger. Det är en del av dessa som nu i den aktuella debatten benämns som psykiskt störda missbrukare och ibland som farliga.

Psykiatrireformen och besluten om att snabbt stänga mentalsjukhusen utan att bygga ut tillräckliga resurser vid den tiden är också något som dagens politiska beslutsfattare på alla nivåer bär ansvaret för. Motiven var då att sträva efter en mer humanistisk psykiatrisk sjukvård. I själva verket var det till stora delar ett gigantiskt samhällsekonomiskt besparingsprojekt. I den nu aktuella debatten har det framkommit att det finns en brist på ca 4000 slutenvårdsplatser i landet.

Hade den somatiska sjukvården blivit utsatt för samma förändringsåtgärder som psykvården hade det blivit revolution i det här landet. Man lämnar inte svårt hjärtsjuka eller cancerpatienter att klara sig på egen hand.

Socialministern fick så sent som år 2000 påstötningar om att den psykiatriska tvångslagstiftningen borde ses över och skärpas. Han ansåg då att det inte fanns något behov av några förändringar i gällande lagstiftningen. Den sista tidens händelser har dock fått honom att ändra uppfattning.

Jag har själv varit verksam inom psykiatrin under många år, både inom vuxenpsykiatrin, rättspsykiatrin och barn- och ungdomspsykiatrin. Jag kan därför påstå att jag har en hygglig överblick över det psykiatriska vårdområdet. Det vore förödande om den nu pågående debatten skulle begränsas till att enbart gälla nödvändiga förändringar av den psykiatriska tvångslagstiftningen. Enligt min mening måste hela psykvården ses över. Även barn och ungdomspsykiatrin som blivit allt för otydlig och flummig i sitt uppdrag. Det kan inte vara förenligt att med vetenskap och beprövad erfarenhet, när man vid vissa barnpsykiatriska kliniker och mottagningar vägar att sätt diagnos på barn. Barnpsykiatrin måste bryta sitt revirtänkande och bli mer öppna för samarbetsstrukturer med socialtjänsten, aktiva familjehem samt § 12 hem. Det är inte rimligt att barnpsykiatrin är så sluten som nu är fallet. Jag har inhämtat uppgifter om § 12 hem som samstämmigt vittnar om att de ungdomar som vistas där och mår så dåligt att de egentligen skulle behöva akut psykiatrisk hjälp och inläggning inte fått detta utan blivit återsända till § 12 hemmet.

En del i dag verksamma psykiatriker hävdar att dom enbart är patientens doktor. Jag hävdar däremot att psykiatrin har ett dubbelt uppdrag, förutom att vara patientens doktor ska dom också ibland fatta beslut om att skydda oss andra ute i samhället.

Resurser måste skapas så att de fyra tusen slutenvårdsplatser som i dag fattas snarast kan byggas ut. De revir som uppstått mellan psykvården och missbruksvården måste brytas och samarbetsstrukturer måste byggas upp. Detta är nödvändigt för att psykiskt störda missbrukare inte som nu skall falla mellan stolarna. Slutligen kan det var värt att notera att samtidigt som de drogliberala krafterna och narkotikan de senaste åren mer eller mindre fritt flödat in över landets gränser, har vårdplatserna inom missbruksvården mer än halverats.

Leif F Nielsen
f.d. förste skötare
stall.bosared@swipnet.se

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar