Riksdagen har i dagarna fattat beslutet att lex Sahra ska omfatta alla som arbetar inom socialtjänsten och vid SIS. Som det ser ut nu gäller Lex Sahra bara omsorgen om äldre personer eller personer med funktionshinder.
Arbetsgivaren, ansvarig nämnd, SiS ledning eller enskild som driver verksamhet måste ta itu med rapporterade problem utan fördröjning. Personal inom missbruksvård och på ungdom/utredningshem får också samma rapporteringsskyldighet
En mycket viktig förändring är att, ett allvarligt missförhållande, eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska också snarast anmälas till Socialstyrelsen. Socialtjänsten behöver kvalitetssäkras, så att vi alla kan vara lugna med att det fungerar bra på alla Socialkontor.
Det är till socialtjänsten som människor ska kunna vända sig om behov finns, små som stora.
På de allra flesta socialkontor tar personalen uppgiften på allra största allvar och jobbar mycket med värderingar och attityder för att kunna på bästa sätt möta människor som är i behöv av deras hjälp och stöd.
Man följer Portalparagrafen och är mån om att arbeta med helheten. Man har barnperspektivet i fokus och låter det styra i alla frågor som rör barn och unga och man arbetar ständigt med attityd och värderingsfrågor.
Tyvärr finns det också det socialkontor som arbetar precis tvärt emot. Även om de är få, blir de likväl för många!
Portalparagrafen med efterföljande meningar står längst in i en hylla, helheten och respekten för de som behöver hjälp är i stort sett noll. Socialkontoret eller Institution är introvert och man arbetar efter principen -vara kollegial.
Att slå ifrån sig med att det är inte mitt ärende, det är inte jag som är den unges kontakt person eller liknande, kommer i och med det nya förslaget inte vara accepterat .
Det vilar ett tungt ansvar på de handläggare och övrig personal som är med och fattar livsavgörande beslut när det gäller barn och unga, det gäller hela deras framtid.
Det krävs ett gott ledarskap en öppen attityd och en vilja att rätta till eventuella missförhållanden.
En utvidgad Lex Sara ska bla ses som en hjälp till handläggare och personal inom olika Institutioner som har fått samhällets ansvar att göra det allra, allra bästa för de barn och ungdomar som behöver hjälp, det ska också ses som ett led i att vi i framtiden inte ska behöva vara med om någon ny Vanvårdsutredning.
Det finns dock mycket att göra då det gäller den sociala barn och ungdomsvården, då den på många håll fungerar dåligt. Det blir nästa mandatperiods stora utmaning.
Maria Kornevik Jakobsson
