Bilden av en hemlös pojke som studerar på gatan blev en ”inspirerande” viral berättelse – men handlade plötsligt om att det inte finns några ursäkter för fattigdom. Här anas en politisk strategi i samtiden: Social och ekonomisk ojämlikhet görs till en privatsak och en attitydfråga, skriver Carl Cederström.
Låt inte samhällskritiken ersättas av självkritik
