Sverige var under 1800-talet och början av 1900-talet ett av de fattigaste länderna i norra Europa. En av många påverkande faktorer var omställningen från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Inom Sverige pågick folkvandringar till städerna i förhoppning att få ett arbete. Förutom folkrörelser inom Sverige utvandrade under perioden 1860 – 1920 cirka 1 miljon människor till Amerika med drömmen om en bättre framtid.
Sociala spänningar
I Sverige förekom vid tidpunkten sociala spänningar. Delar av samhället som olika ideella föreningar, kyrkan, ekonomer, intellektuella med flera var bekymrade över tillståndet i samhället. En synpunkt i det pågående samhälleliga samtalet som lyftes fram av skilda debattörer var behovet av att samhället behövde reformeras. Medlet för detta var att satsa på breda lösningar syftande till att förbättra villkoren för folkflertalet.
1906 genomfördes en Fattigvårdskonferens som arrangerades av Centralförbundet för socialt arbete (CSA). Cirka 1000 delgater från olika delar av Sverige deltog vid konferensen och vittnade om armodet och den utbredda fattigdomen. Konferensen bidrog till att den ”sociala frågan” hamnade på den politiska dagordningen.
Rörelser av betydelse vid skiftet 1800-1900-tal, som utifrån olika perspektiv arbetade med sociala frågor, var CSA, den begynnande hemgårdsrörelsen, Skyddsvärnet, Svenska Fångvårdssällskapet, Allmänna Barnhuset, kollektivt inriktade socialreformatorer på vänsterkanten, liberala socialreformatorer, Fredrika Bremerförbundet för att nämna några.
Gemensamt för dessa rörelser var att de hade en socialpolitisk vision, om än med olika utgångspunkter, syftande till att motverka utslagning och fattigdom och sträva mot humanitet, jämlikhet. Se till människan var ett viktigt ledord. Den riktning som blev starkast och som fick alltmer gehör var strömningen som kämpade för breda samhällslösningar inom många samhällsområden med åtgärder och reformer som riktade sig mot hela befolkningen.
Visioner och välfärd
Det tidiga 1900-talets visioner blev till slut verklighet. Startskottet för byggandet av välfärdssamhället brukar dateras till 1932. Idag är Sverige ett rikt samhälle och därtill välutvecklat välfärdssamhälle med generella välfärdstjänster för invånarna. Forna tiders strävanden ledde framåt. Men, trots detta, finns det idag ihåligheter. Människor riskerar alltjämt att hamna utanför samhället. Samhället upplevs även idag som ojämlikt och klyftan mellan fattiga och rika växer för varje år.
Det finns anledning att problematisera dagens socialpolitik. Formuleringarna och orden måste ges en reell innebörd i stället för tomma och innehållslösa floskler. Annat som behöver problematiseras är samtidens institutionalisering av det sociala arbetet. Fördelar- och nackdelar med denna konstruktion.
Idag tycks det sociala arbetet med alla dess facetter och nyanser ha fastnat i en flora av tekniska lösningar för att hantera ”den sociala frågan”. Evidensbaserad praktik, manualer, metoder, utredningar, Öppna jämförelser, systematisk uppföljning och kvalitetsmätningar bara för att nämna några begrepp, i tiden.
Vi befinner oss idag i en kontext som är betydligt annorlunda än den situation Sverige befann sig i vid sekelskiftet 1800/1900-tal men trots detta kvarstår många av dåtidens frågor att lösa. En reflexion i sammanhanget är vad kan vi lära oss av de tidigare nämnda rörelserna som var och en utifrån sin utgångspunkt bidragit till att forma och utveckla samhället. De var pionjärer.
Kanske behöver samhället idag en annan form av pionjärer och pionjäranda för att gripa tag i dagens frågor?
Anders Arnsvik
Frilansskribent/Masterexamen i socialt arbete.
