I torsdags samlades företrädare för landets socialhögskolor i Jönköping för en ämneskonferens i socialt arbete. På dagordningen stod bland annat frågan hur man ska hävda forskningen i socialt arbete i en tid då konkurrensen om forskningsanslag bara blir hårdare, och hur man ska man svara upp mot de behov av vidareutbildning som finns ute i kommunerna. Jag var där för att informera om vårt betänkande och för att svara på frågor hur vi egentligen tänkt oss att stöd till kunskapsutvecklingen ska organiseras.
Det var – faktiskt – en rätt häftig upplevelse (även om det inte var sådär himla kul att gå upp strax före fem för att hinna med tåget från Stockholm ). Utan att vara någon expert på högskolefrågor framstår det ändå som rätt imponerande hur ämnet socialt arbete kunnat växa sig så starkt på bara några årtionden – den första professuren inrättades först för lite mer än 30 år sedan. Antalet studenter har ökat kraftigt, och det finns en bred forskning som hävdar sig väl i både nationell och internationell konkurrens.
Att det återstår hur många utmaningar som helst är en annan sak, och om ingenting återstod att ta tag i skulle det inte vara något kul. Men till det som gör att man kan känna tillförsikt är att det finns något att bygga vidare på!
Martin Börjeson
