Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

Evidensbaserad praktik är det lösningen för missbruksvården?

En blick tillbaka på det gångna decenniet ger vid handen att mycket engagemang nedlagts för att lyfta fram den offentliga missbruksvården. Ett betydelsefullt steg i de statliga (top-down) förändringsambitionerna var införandet av Nationella riktlinjer för missbruks och beroendevården (Socialstyrelsen, 2007) och som en följd av dessa lanserade SKL, Sveriges kommuner och landsting, Kunskap till praktik (2009).

Utbildningssatsningarna syftar till att utveckla och förbättra missbruks- och beroendevården och tycks bygga på en uppfattning att yrkeskåren är outbildad. Strategin är en samtidig utbildningssatsning och involvera den kommunala och landstingsdrivna missbruksvården. Väsentligt är också att få med övriga parter som kriminalvården, psykiatrin och brukarorganisationerna. Missbruksområdet skall tillföras aktuella forskningsresultat, utbildas i kartläggnings- och bedömningsinstrument samt utbildas i att använda evidensbaserade metoder. Metoder som bedömts vara verkningslösa skall utmönstras ur behandlings- och metodrepertoaren. Målet med satsningen är att området tillsammans skall utveckla en gemensam kunskapsbas.

Bakgrund till de statliga satsningarna

Den förändrade strategin från Länsstyrelsen och Socialstyrelsen grundar sig på analysen att utvecklingsmedel som utbetalats och som syftat till att stimulera kommunernas utvecklingsarbete, i begränsad omfattning utvecklat området.

Ett annat konstaterande är att det inte finns samlad kunskap om klienterna och de behandlingsinsatser som erbjudits och därmed finns inte heller någon kunskap om vilken effekt behandlingsinsatserna haft.

Satsningarna på missbruksområdet syftar också till att stimulera och utveckla ”fältets” kontakter med forskningen då det historiskt har funnits ett avstånd mellan forskning och praktik.

I vardagsarbetet är oftast flera huvudmän inblandade som kommun, beroendevård, kriminalvård med flera. Väsentligt för klienten är att samarbetet mellan aktörerna fungerar. Således är samverkan ett centralt tema och ambitionen är att olika personalgrupper skall gå utbildningarna gemensamt.

Fokusförskjutning

En fokusförskjutning har skett och det är att klienterna skall erbjudas evidensbaserade metoder. Begrepp som evidens har blivit vardagsvokabulär. Under 2009 inrättades en särskild enhet på Socialstyrelsen som benämns Avdelningen för kunskap vars uppdrag är att ta fram och nationellt ”styra” vilken kunskap som är adekvat för vård och omsorg.

Frågan är om kommunerna är rustade för detta eftersom det handlar om att bygga upp en lokal kunskapsbas i samverkan med andra huvudmän och det kräver långsiktighet samt organisationer som kan systematisera och organisera kunskap. Kommunerna präglas mer av kortsiktighet och budgethållning tycks vara det överordnade paradigmet.

En annan fråga i sammanhanget är att huvuddelen av målgruppen som kommunerna möter är i behov av sammansatta insatser under lång tid. Helt enkelt andra insatser än evidensbaserade metoder, som exempelvis psykosocialt stöd. En väsentlig del av arbetet är alliansbyggandet mellan socialsekreterare och klient kompletterat med insatser beroende på klientens situation.

Många rapporter/utvärderingar som genomförts av FoU-miljöer inom landet, varav en del har finansierats via utvecklingsmedel från Länsstyrelsen alt Socialstyrelsen, har iakttagit att relationen har stor betydelse oavsett vilken metod som tillämpas i det enskilda fallet. Dessa rapporteringar har även observerat att följande faktorer är betydelsefulla i klientarbetet:

– engagemang
– förmåga hos behandlare att förmedla hopp
– eklektiskt förhållande till metoder
– delaktighet
– tillgänglighet
– flexibilitet
– stöd
– ett tryggt sammanhang
– samordnade resurser

Utgångspunkten i de statliga initiativen borde vara att diskutera och problematisera villkoren och förutsättningarna för att genomföra Kunskap till praktik. Missbruksvården är förutom central styrning lokalt föremål för politisk styrning i form av politiskt initierade omorganisationer, förändringar i budgeten samt bristande tilltro till tjänstemännens bedömningar. Detta bidrar till svårigheter att kunna ha en långsiktig planering eftersom förutsättningarna för arbetet ständigt förändras.

Aktuella kunskaper behövs men vad som främst behövs är förutsättningar att tillämpa kunskaperna i vardagen. Av betydelse för framtiden är hållbara organisationer som kan ackumulera och systematisera kunskap. Det är även dags att formulera vardagspraktiken med fokus på utfallet för klienterna. Utöver detta behövs en levande socialpolitisk debatt. Det sociala arbetet – vad nu det är för något – kan inte förminskas till att enbart handla om metoder.

2010-02-11

Anders Arnsvik
Socionom

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar