Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

Ett nytt decennium för socialt arbete, vad händer då Ursula Berge?

Inom den kognitiva beteendeterapin pratar man om att klättra upp i någon annans utsiktstorn, för att se exempelvis en relation ur ett annat perspektiv. Tanken är att det hjälper mig att förstå andra bättre, att jag inte blir så självfokuserad och att jag får nya insikter om verkligheten runtomkring mig.

Det är en förmån att få dela någon annans utsikt. 2010-talet har precis börjat och utifrån våra olika utsikter ser vi olika saker och önskar olika saker. Jag har berättat förut om ett samtal med Torbjörn Forkby och idag är det Ursula Berge och jag som pratar om socialt arbete inför 10-talet. Ursula är samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR och ordförande för Svensk socialpolitisk förening.

När Ursula tänker tillbaka på de senaste tio åren ser hon stora skillnader mellan teori och praktik. Vi pratar i samhället om välfärd och skyddsnät, men har i praktiken sänkt ambitionsnivån. Klyftorna har ökat, färre omfattas av den generella välfärden och försörjningsstödet är inte längre ett yttersta skyddsnät. Vi står ut med normförskjutningen för att vi anser att vi inte har råd med mer.

Det sociala arbetet har ett stort uppdrag, men små resurser och då är det lätt att hamna i frågan om hur vi hanterar människor så billigt som möjligt. Men vi måste hitta en ny väg, säger Ursula. Vi ska inte arbeta för att minska skadan och att hantera situationer så gott det går. Vi ska se människor som en tillgång och inte ett problem, säger hon med eftertryck. Vi gör det lätt för oss när vi försöker hitta syndabockar som kan förklara samhällets problem. Fakta är ett sätt att bemöta detta. Invandringen skulle exempelvis behöva vara tre gånger större för att vi ska klara äldrevården. Det är fakta. Men för att förändringar verkligen ska ske måste synliggörandet till. Så länge vi inte ser och möter varandra i vardagen är det lätt att skapa oss fördomar om andra. Alltså behöver skolor och bostadsområden tex vara blandade miljöer som skapar grunden för en äkta solidaritet. Kommer att tänka på de där utsiktstornen igen. Vi behöver se inte bara vårt eget perspektiv eller vår egen utsikt, vi behöver också se verkligheten utifrån andras perspektiv.

Ursula drömmer om det sammanhållna samhället, där vi alla ser människor från olika sammanhang och därmed också förstår att situationen och behoven ser olika ut. Människor ska inkluderas i samhället istället för att definieras som problem eller skjutsas runt i systemet. Inkluderande är välfärds-och resursskapande!

Kristina Granath

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar