Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

Ett nytt decennium för socialt arbete, vad händer då Torbjörn Forkby?

De senaste tio åren har mycket hänt inom socialt arbete. Världen runtomkring oss har förändrats och vårt arbete har förändrats. Ett nytt decennium är egentligen bara en tidsmässig konstruktion, men det är ändå en möjlighet att stanna upp och ge utrymme för reflektion. Var var vi för tio år sedan, var är vi idag och var vill vi vara om tio år?

I några bloggar framöver kommer jag därför att intervjua några olika personer om deras funderingar om framtiden. Först ut är Torbjörn Forkby, som öser förhoppningar inför framtiden över telefonlinjen. Torbjörn forskar om socialt arbete med ungdomar och arbetar på FoU i Väst och Göteborgs universitet och verkar inte ha brist på engagemang.

Torbjörn tycker att de senaste åren varit gynnsamma, på många sätt, för det sociala arbetet. Möjligheter har funnits att utveckla arbetet och de metoder man använder i sitt arbete. När man ser framåt är det mycket mer osäkert vilket utrymme som kommer att finnas för utveckling. Risken finns att arbetslösheten blir permanentad för stora grupper och att socialtjänstens resurser måste omprioriteras i ännu högre utsträckning än vad som redan gjorts. Problemet är att det egentligen handlar om strukturella samhällsproblem som socialtjänsten inte kan hantera själv.

Under senare år har det evidensbaserade arbetet varit i fokus och Torbjörn funderar kring vad vi lärt oss. Vi har fått med oss många bra metoder, men upptäcker också att i den vardagliga praktiken ändå är så att en del klienter kommer tillbaks. Det betyder inte att metoderna inte hjälper, men det hjälper inte alla alltid. Torbjörn hoppas på att det ska bli naturligt att arbeta med uppföljning av den egna verksamheten; hur ser det ute före och efter kontakten?

Förhoppningen finns också att vi lär oss mer om vilka mekanismer i evidensbaserade metoder som är verksamma. Vi vet att alliansen, behandlarens förmåga att skapa hopp och att skapa en trovärdig väg ur problemet och att arbete med de sociala faktorerna har betydelse.

Vi behöver låta metoderna ge utrymme för det sociala arbetet och inte begränsa det. I all välvilja att kunskapsbasera har man ibland förlorat socialarbetaren som person och då blir både instrumentet och processen stel. Torbjörn önskar en diskussion om hur man får ihop de olika delarna av ett evidensbaserat arbete; metoden, klientens önskningar, den professionella erfarenheten och det lokala sammanhanget. Det är på många sätt enkelt att fördjupa sig i enbart metoderna, men behovet finns att hitta skärningspunkten dem emellan, också i verkligheten.

Hur underlättar man förändringsarbete? Arenor där människor känner sig hemma är bättre platser för förändring än tex ett obekant socialkontor. Torbjörn, som forskat mycket om ungdomar, ser skolan som en självklar arena för förändringsarbete och vill se ännu mer socialt arbete där.

Jag gillar Torbjörns perspektiv; att vårt jobb är att se till att förändring blir möjlig. Då måste vi kanske flytta ut från våra kontor. Och vi måste definitivt hitta den där skärningspunkten där metoden, klienten, de professionella och sammanhanget möts!

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar