Entrén till häktet i Karlstad.
Foto: Ylva Alsterlind
”Gjort är gjort, vårt arbete är att ta hand om människan”. Det säger Kriminalvårdsinspektör Albert Langenbach när Sociala Nätet träffar honom och några av hans medarbetare på häktet i Karlstad.
Huvudentrén till häktet i Karlstad är låst och i porttelefonen får jag uppge mitt namn och mitt ärende till centralvakten. Vakten kontrollerar att jag har ett möte inbokat innan jag blir insläppt i den lilla slussen innanför entrén. Jag sätter mig och väntar på en av två röda träbänkarna, enligt centralvaktens uppmaning. I slussen finns förutom bänkarna ett litet bord med några broschyrer, en övervakningskamera, en hissdörr med porttelefon och en grön metalldörr med små fönsterrutor som vetter inåt i byggnaden. Under min väntan släpps ytterligare en person in i slussen.
Jag uppfattar hans ärende och väntar vidare. Plötsligt öppnas hissdörren och centralvakten meddelar mitt namn via porttelefonen och uppmanar mig att gå in i hissen. Porttelefonen stängs av och jag frågar då den andra personen i slussen vilken knapp jag ska trycka. Innan dörrarna hinner stängas och hissen kör uppåt säger personen i slussen att ”det fixar dom”…
Albert Langenbach, eller Abbe som han också kallas för, möter mig utanför hissen på plan 3. Innan vi går till Alberts kontor får jag uppvisa mitt körkort så att han kan kontrollera att mina personuppgifter stämmer överens med de jag mejlat inför vårt möte. Bredvid häktets placering i Karlstad har även polisen och brandkåren sina lokaler. Abbe berättar lite skämtsamt att området därför i ”folkmun” kallas för Blåljusbyn.
Kriminalvårdsinspektör Albert Langenbach.
Foto: Ylva Alsterlind
Kriminalvårdsinspektör Albert Langenbach har arbetat på Häktet i Karlstad sedan 2003. Han arbetade tidigare som yrkesmilitär och har bland annat tjänstgjort i Bosnien. Tillsammans med ytterligare en kriminalvårdsinspektör är han chef över de 80–90 personer som arbetar på häktet i Karlstad. Hans arbetsuppgifter är främst personaladministrativa och klientadministrativa.
I det ingår även processfrågor samt frågor som gäller verksamheten. Kriminalvården är en egen myndighet som ingår i rättskedjan och i Sverige är Tingsrätten den instans som tar beslut om en häktning. De flesta som arbetar på häktet är kriminalvårdare men här arbetar även ett vakthavande befäl, administrativ personal, sjuksköterskor samt tre kockar.
Vi slår oss ned i Abbes kontor där väggarna är prydda med både utmärkelser och privata detaljer. På häktet huserar just nu 74 klienter och Albert berättar att för alla anställda börjar en normal arbetsdag med ett gemensamt morgonmöte cirka 07:30, då dagens schema gås igenom.
– Det kanske är rättegång för en klient, någon ska kanske flyttas till ett annat häkte eller någon ska avgå, berättar Albert.
Efter morgonmötet serveras frukost till klienterna som äts tillsammans med andra häktade eller i enskildhet, beroende på om det finns några restriktioner.
Med eller utan restriktioner
Om en klient är häktad med eller utan restriktioner beslutas av domstolen, utifrån riskbedömning kring huruvida den häktade kan försvåra utredningen. Då får domstolen besluta att hans eller hennes kontakter med omvärlden ska inskränkas och på vilket sätt. Till exempel om han eller hon inte får läsa dagstidningar, lyssna på radio eller se på tv.
– Det kan vara så att personen inte får träffa eller prata med någon utom personalen här och sin advokat, säger Abbe.
Albert berättar att övriga klienter på häktet i Karlstad har ett ganska stort utbud av gemensamhet och sysslor som gör att isoleringen blir mindre tydlig. De har möjlighet att äta alla måltider tillsammans med andra intagna och de anordnar olika aktiviteter, alltifrån matlagning till lagsport. Häktade utan restriktioner kan även ha tillgång till media och vissa har tv i sina celler. De får även ta emot besök från familj och vänner.
– Att delta i gemensamma aktiviteter kräver förstås att klienten fungerar i grupp, och att individen vill. Är det klienter som inte vill vara med försöker vi få med dem, men vi tvingar ingen. Av erfarenhet vet vi att intagna mår bättre av viss gemenskap. Dessutom att det är bra att förbereda dem för anstaltstiden där det de måste leva i grupp och utföra sysslor tillsammans, exempelvis att laga mat. På anstalter har intagna även arbetsplikt, förtydligar Abbe.
Cell på häktet.
Foto: Ylva Alsterlind
Efter frukost har alla klienter rätt att promenera under en timme. Promenaderna sker antingen tillsammans i den gemensamma rastgården eller enskilt, återigen beroende på begränsningar eller inte.
– Det tar i princip hela förmiddagen fram till lunch, eftersom alla klienter på restriktionsavdelningarna hanteras var och en, berättar Albert.
Bryta isoleringen
Efter lunch fortsätter arbetet med att bryta isoleringen för de häktade. Det kan innebära motion, andra sysslor, möte med advokat eller att delta i andra processfrågor. Under eftermiddagen kan även de klienter som är häktade utan särskilda förbehåll ta emot besök från anhöriga eller andra som kriminalvården godkänt. Klockan fem serveras middag och efter det är det inräkning och inlåsning för alla klienter fram till frukost nästa dag.
I en häktescell i Karlstad finns både handfat och toalett som dessutom är avskärmad med en vägg. Förövrigt ser rummen ut som enkla sovrum med en väggfast säng, ett väggfast skrivbord och en stol. Dörren är massiv med en öppningsbar tittlucka från utsidan.
Utsidan av häktet i Karlstad. Foto: Ylva Alsterlind.
Häktningsframställan
Om en person grips av polisen vid misstanke om brott kontaktas jourhavande åklagare som finns tillgänglig dygnet runt, året runt. Åklagaren får ta del av orsaken till gripandet och beslutar om personen ska anhållas. Inom 72 timmar måste sedan åklagaren göra en häktningsframställan till domstolen som senast dagen efter beslutar om häktning eller inte vid en så kallad häktesförhandling. Blir personen häktad stannar denne kvar i häktet tills rättegången är klar och domen vunnit laga kraft.
– Det innebär att domen inte längre kan överklagas och strafftiden är satt, förtydligar Albert
På häktet får de intagna inte ha egna kläder utan bär kriminalvårdens kläder.
– Dom är gröna och inte svartvitrandiga, skojar Albert.
Bra rykte
Albert berättar att de har ett bra arbetsklimat på häktet i Karlstad och att det har ett gott rykte bland sina intagna.
Han förklarar det skämtsamt med en gnutta värmländsk mentalitet;
– Gjort är gjort. Vi tänker aldrig bakåt, bara framåt och jobbar väldigt intensivt med att bryta isoleringen.
– När det kommer en ny klient så har vi ett långt samtal, en så kallad häktesplanering där vi pratar om hur personen är som individ, vad den tycker om och så vidare. I princip träffar också alla en sjuksköterska som tar den medicinska biten och kollar på klientens hälsostatus. Det kan handla om sjukdomar, mediciner, allergier. Det kan också vara så att personen har ett missbruk som vi måste hjälpa dem ur eller att de mår psykiskt dåligt på annat sätt. Vi har nästan som en liten egen vårdcentral här med sjuksköterskor på plats och även läkare som kommer hit kontinuerligt, berättar Albert vidare.
Albert är noga med att poängtera att häktade personer har samma rätt till sjukvård som alla andra invånare i vårt land.
– Att bli häktad är det största frihetsberövandet vi har i Sverige och det krävs goda skäl för att göra det. Polis- och åklagarmyndigheten i Sverige gör ett mycket bra arbete, säger Albert.
Vård och omsorg
Albert berättar att häktet i Karlstad är ganska litet jämfört med andra. Det gör att personalen kan tillgodose klienternas önskemål lite mer än på större häkten. Det kan till exempel handla om duschtider eller träningstillfällen. Att det är ett litet häkte bidrar också till att personalen kommer klienterna närmare och att klimatet på avdelningarna fungerar bra. De har tidigare haft problem med självskadebeteende bland intagna men med hjälp av sitt engagemang har de i princip fått bort det.
– Återigen, gjort är gjort! Vi ser aldrig bakåt utan bara framåt. I vårt vård- och omsorgsarbete ingår att hjälpa och stödja individen så att den kommer i balans, inte minst för att kunna medverka i sin egen rättsprocess, poängterar Albert.
Vår tid rinner ut och det är snart dags för middag på häktet i Karlstad. Albert följer mig till hissen och anropar centralvakten. Han skämtar och säger att om vi ses igen så hoppas han att det inte är här. Jag skrattar och håller med innan centralvakten meddelar att jag ska gå in i hissen. Hissdörrarna stängs och nedresan är även den ”fixad av dem”.
Text och foto: Ylva Alsterlind
