Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

Ett annat perspektiv på kunskapsbaserat arbete

Det har gått cirka 30 år sedan man började forska i det akademiska ämnet socialt arbete. Den sociala forskningen var initialt knuten till Socialhögskolorna och beskylldes oftast av socialarbetarkåren för att syssla med frågor som inte var relevanta för det kommunalsociala arbetet. Utifrån denna hållning till forskning var det svårt för fältet att objektivt värdera rapporteringar som lyfte fram avsaknaden av resultat inom exempelvis missbrukarvården. Med resultat avses i det här sammanhanget att vården på behandlingshem sällan ledde till bestående resultat för den enskilde. Bland annat hävdade forskare att resultaten inte stod i proportion till de insatser som gjordes.

I syfte att överbrygga glappet mellan den universitetsanknutna sociala forskningen började man i slutet av 1990-talet och åren framåt att bygga upp FoU-enheter på många håll i landet vars uppdrag bland annat var att arbeta med forskning som var mer relevant för kommunerna. En väsentlig arbetsuppgift blev att beskriva och följa upp socialtjänstens insatser. Under 2000-talet blev också utvärderingar av projektverksamheter en väsentlig arbetsuppgift bland annat som en följd av de utvecklingsmedel som många kommuner beviljats. Oftast var det FoU-enheterna som erhöll uppdraget. Sammantaget har FoU-enheterna i stor utsträckning och ur olika perspektiv (brukar, organisation, analys av innehåll) beskrivit det sociala och administrativa arbete som bedrivs inom socialtjänstens verksamhetsområden som försörjningsstöd, barn- och ungdom och missbruk. FoU-enheterna har även medverkat till att det utvecklats närmaren samarbete med universitetens institutioner för socialt arbete . Under de senaste 15 åren har motståndet mot forskning alltmer luckrats upp och samverkan med universitetens institutioner för socialt arbete och FoU-enheter är nu mer regel än undantag.

Ett begrepp som idag diskuteras är att socialtjänstens arbete skall vara kunskapsbaserat och att insatserna som erbjuds skall ha evidens inom forskningen. Komplettera detta med att klientunderlaget skall kartläggas och insatserna följas upp. Som en tydlig markering att det är denna världsbild som råder inrättades 2004 IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete) inom Socialstyrelsen vars uppdrag består av att ”till fältet” förmedla kunskapsöversikter över aktuell forskning inom barn- och ungdom, missbruk och vård och behandlingsområdet.

Nu finns också en annan kunskap och det är den erfarenhetsbaserade kunskapen som oftast inte är dokumenterad men som också i hög grad påverkar utvecklingen. En bedömning är att det sannolikt finns flera arbetssätt och metoder som inte har vetenskaplig status men som har eller har haft betydelse i klientarbetet. Problemet är att denna kunskap inte blivit formulerad och om den formulerats (av exempelvis socialtjänstanknutna FoU-enheter) har den ofta inte heller fått någon acceptans inom forskarvärlden. Ett skäl till bristen på acceptans är att de flesta studier har en kvalitativ inriktning och att populationerna är alltför små för att kunna dra några säkra slutsatser. Den bild som successivt växt fram genom den forskning och de utvärderingar som FoU-enheterna varit delaktiga i beskriver att det inom socialt arbete används kunskaper från en mängd olika områden vilka omformuleras och översätts till det sammanhang som de används i. Begrepp som tillmätts stor betydelse och som också kan betraktas som framgångsfaktorer i arbetet med klienten är;

– börja där klienten är och

– bärande relationer

– småskalighet i betydelsen att arbeta med ett fåtal klienter i stället för många,

– flexibla och tillgängliga organisationer,
– delaktighet,

– närhet i bemärkelsen att insatserna finns på hemmaplan

– sammanhang.

Samtliga ovan nämnda begrepp skapar en helhet och varje del förutsätter och är beroende av varandra. Detta är i många stycken redan känd kunskap bland verksamma inom det sociala området. Om evidensbaserade metoder skall ”vinna terräng” finns det anledning att påminna om ovanstående faktorers betydelse för manualer och metoders användbarhet och att dessa i slutänden kan påverka utfallet.

Sammantaget har de steg som tagits mot ett evidens/kunskapsbaserat arbete varit nödvändiga men kan också ses som en avspegling av det komplexa tidevarv vi lever i. I vissa avseenden kan det dock uppfattas som ett underkännande av det sociala arbete som faktiskt bedrivs. Efterkommande generationer får en grannlaga uppgift att tolka och utvärdera vår tid och om alla gjorda insatser ledde till en förbättring för den enskilda klienten.

Avsikten har inte varit att raljera över den förändrade inriktningen för det sociala arbetet snarare problematisera och lyfta fram andra faktorer som också har betydelse. Inom missbrukarvården, som är min utsiktspunkt, har många av förändringarna varit tillgodo. Exempelvis är det väsentligt att klientgrupperna kartläggs för att ge underlag till den interna verksamhetsutvecklingen. Att utreda klienten är värdefullt för att få en så bred bild som möjligt av klientens situation och för att kunna ta ställning till ett eventuellt vårdbehov. Informationen som utredningarna ger är ett värdefullt redskap för att kunna utforma och följa upp insatserna. Fokus är också riktat mot insats/utfall. Alla dessa parametrar gör arbetet och uppdraget tydligare.

Invändningarna åter finns snarare på en mer strukturell och organisatorisk nivå det vill säga;

– hur bygger man en kunskapsbaserad organisation och

– hur bygger man in det ide rådande strukturerna.

De pågående försöken att implementera bedömningsinstrument ASI , BBiC och andra manualbaserade metoder (CRA , KBT ) kan förhoppningsvis på sikt ge besked i frågan om det är möjligt att bygga in det i de organisatoriska strukturerna. Det som kan motverka denna ambition är mer eller mindre genomtänkta organisationsförändringar, politikerstyrning, personalomsättning och regelbundet återkommande förändrade budgetförutsättningar. I synnerhet de sistnämnda faktorerna kan hämma och bromsa utvecklingen. Inom organisationerna saknas idag oftast inbyggda system för att tillvarata kunskap och än mindre finns det strukturer för att på ett systematiskt sätt använda sig av personal med vidareutbildningar som magister/masterexamen.

Anders Arnsvik
Forsa Stockholm

ASI – Addiction Severity Index
BBiC – Barns Behov i Centrum
CRA – Community Reinforcement Approach
KBT – Kognitiv Beteende Terapi

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar