Under 1990-talets kris tvangs många kommuner dra ner ambitionsnivån även på förskola, skola och socialtjänst. Man minskade personaltätheten och la ner förebyggande verksamheter. Samverkan med andra fick stryka på foten. Det kan ta några år innan effekter av sänkt kvalitet visar sig. Och det är svårt att leda i bevis att det beror på besparingar som gjordes. Modern forskning på barn och unga visar också att det inte finns en enskild skydds- eller riskfaktor som avgör om det går bra eller dåligt. Det är summan av dessa som räknas. Har man en svår familjesituation och bor i ett oroligt bostadsområde har en bra skola och positiv fritidsverksamhet större betydelse.
Det kostar också att avveckla, inte bara mänskligt. Hyresavtal löper med långa uppsägningstider och personalkostnader kan ticka även om personalen inte längre har en arbetsplats att gå till. Man tommar, som taxichaufförer brukar säga när de har kostnader för att köra utan passagerare. Kommunen får kostnader utan verksamhet. Och om ekonomin vänder tar det tid att bygga upp en bra verksamhet igen.
Men vad gör man om man har för höga kostnader för att ha en budget i balans?
Karin Mossler
