Share This Post

Okategoriserade

Dagbok och självreflektion i det sociala arbetets forskning

Det är tisdag morgon. Jag dricker kaffe, lyssnar på radio och bläddrar igenom de senaste
dagarnas DN, som jag inte hunnit läsa. Tack vare den globala kommunikationsrevolutionen
blir vi alltmer upplysta och uppdaterade om den verklighet som vi befinner oss i och
om globala sociala problem som fattigdom, krig och konflikter, klimatförändringar och
trafficking för att nämna några. Verkliga globala sociala problem med verkliga lokala
konsekvenser för miljontals människor runtom i världen. Det är inte svårt att se att socialt
arbete har en viktig roll att spela i en allt mer föränderlig och globaliserad värld. Däremot är
det svårare att se hur man kan arbeta förändringsinriktad i en värld med så mycket orättvisor
och förtryck? För forskning i socialt arbete är det viktigt att kunna formulera forskningsfrågor
som både är relevanta för vår samtid, för ämnet socialt arbete och som är vetenskapligt
gångbara.

Ett sätt att skapa kreativa frågeställningar är att föra dagboksanteckningar kring vardagliga
händelser när man observerar sin omgivning och samtid, när man lyssnar på radio, läser
tidningar eller surfar på internet. Kopplar det vardagliga lokala till det större globala och
skriver ner det som man ser, hör, tänker, känner och upplever. Jag skriver kontinuerligt på
resor, på kafé, i hemmet, etc. Jag bestämmer mig sällan för att anteckna kring ett specifikt
fenomen som jag vill följa. Syftet med att skriva dagbok är snarare att reflektera över
samtiden på olika sätt och utifrån olika perspektiv. Som socialarbetare skrev jag också
dagbok, liksom pionjären i socialt arbete Jane Addams, om det vardagliga sociala arbetets
verklighet, om ambitioner, möjligheter, begränsningar, om samhällets funktioner och om
människors livsvillkor. Dagbok och dagboksskrivande har tvärvetenskapligt använts som
forskningsmetod på olika sätt och kan ses som en generell strategi för datainsamling som är
användbart inom ramen för olika typer av forskningsdesign.

Som forskarstuderande har dagboksskrivandet blivit en del av min forskningsprocess. Det
har blivit ett sätt för mig att inte bara skriva ner det jag observerar utan också ett sätt att
bli medveten om min egen roll i forskningsprocessen, under insamling av material och
i genomförandet av olika studier, i olika kontexter. Om positionering och självreflexion
kring rollen som forskare inom ämnet socialt arbete i global kontext. Om min egen roll som
forskare med västerländsk bakgrund och min ”rätt” att studera ”de andra” i icke västerländska
och västerländska samhällen.

I fältarbete i Indien, 2008 skildrade min dagbok t.ex. det sociala arbetets vardag i lokal
samhällen i Indien: möten med människor i vardagen och om människors olika livsvillkor
baserat på kategorier som klass, kön, etnicitet, religion och nationalitet; om hur en kvinna
kom till den lokala organisationen och ville ha stöd och instruktioner hur man använder en
mobiltelefon, en annan dag hur en kvinna med sin man kom för att be om hjälp efter att deras
ett år gamla barn hade svalt en spindel, oroliga över om barnet var förgiftat; om när vi sprang
i en halvtimme mitt i natten till grannbyn för att hjälpa en fattig kvinna att föda ett barn, och
nästa dag för att delta i en begravning; om hur vissa nekades socialt stöd på grund av sin
bakgrund, sin hudfärg eller sexuella läggning.

Jag har använt flera av mina dagboksanteckningar från olika kontexter och från det
differentierade sociala arbetets praktik i undervisning och i vetenskapliga presentationer och
texter. I en kommande artikel: ’ Writing against Postcolonial Imaginations: The White Race
for a Weakening Patriarchy’ (2011) använder jag mina dagboksanteckningar för att kunna

studera vardagliga situationer där globala ojämlikheter får lokala konsekvenser och ojämlika
maktrelationer och privilegium reproduceras. Dessa konsekvenser som drabbar miljontals
människor runtom i världen är en del av våra ”normala strukturer” och vårt dagliga liv.

She takes a small sip of the aroma-rich Brazilian coffee and looks at her environment with its
many lucky-looking women and men. Scribbles a few critical comments on a nonecologically
produced bleached tissue. She notes that all those who are serving the guests are women and
men from the so-called ‘global South’, that is, India, Africa, Central and South America, and
Southeast Asia. The majority of those who are actually being served are white middle- or upper-
class men from extended western countries. Europeans and Japanese dressed in suits, reading The
Financial Times and Dagens Industri.1 While conversing about their businesses, they are grazing
from the global buffet. Two men in suit and ties are sitting next to her. ‘Any news?’ asks one of
them, who is not looking in Dagens Industri. She does not hear any relevant answer. Looking out
over the hotel’s restaurant, he continues: ‘By the way, we are at the Royal Viking Hotel. . .’ With
a meaningful smile he adds: ‘do you see any Vikings here?’ ‘Well no,’ says the other man and
laughs loudly. She supposes that they define ‘Viking’ as a Scandinavian, an inhabitant of Sweden,
Norway or Denmark, and normally male.

Citatet är hämtat från artikeln där jag studerar de dolda strukturerna i vardagen och hur vår närmiljö
och vardag kan erbjuda rika underlag för att studera ojämlika maktrelationer.

Jönsson, Jessica H. 2011. ‘Writing against Postcolonial Imaginations: The White Race for a
Weakening Patriarchy’ I Emergent Writing Methodologies in Feminist Studies. Red. Mona
Livholts. 113-130. London: Routledge (I tryck).

Jessica H Jönsson

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar