Ta emot ett barn, Familjehem – föräldraskap på andra villkor
”Att vara familjehemsförälder är inte ett arbete utan ett förtroendeuppdrag. Men det är motsägelsefullt att något som inte är ett arbete ändå kan innehålla så många olika slags arbetsuppgifter.”
Monica Danielsson och Birgitta Jansson har inte bara använt sina egna erfarenheter från möten med barn i alla åldrar i sitt arbetsliv och Birgittas uppdrag som familjehemsförälder när de skrivit boken ”Ta emot ett barn”, de har dessutom intervjuat både familjehemsföräldar och vuxna fosterbarn samt läst många böcker om ämnet. Det är ett gediget förarbete som författarduon gjort och det ger boken både ett djup och en trovärdighet. Det här är verkligen en bok som jag önskar att jag läst under min aktiva tid som familjehemsförälder, och om du också är en sån som tycker om att läsa hur de teorier som flera olika forskare, psykologer, författare och andra människor som har kunskap om familjehemsvården kan kopplas i hop med upplevelser från ”vanliga” familjehemsföräldrars vardag så vill jag rekommendera den här boken. Den är som ett smörgåsbord av kunskap, och kan läsas i ett sträck eller användas som en uppslagsbok.
Boken är indelad i fyra delar; barnet, familjen, samhället och att bli vuxna. Vi får läsa om anknytning och separation som kan ge krisreaktioner, barn som utsatts för övergrepp och vanvård samt hur det kan vara för barnet att byta familj. I bokens längsta avsnitt om familjen vänder sig författarna sig verkligen till familjehemsföräldar och deras föräldraskap som är på andra villkor; Handledning, ekonomisk ersättning, avtal och umgänge med biologiska föräldrar. Vi får också en bra bild av hur familjehemsföräldar kan behöva reflektera kring barnuppfostran, det som har fungerar förut kanske inte alls är bra för det placerade barnet. I delen om Samhälle kommer får vi veta mer om skolan och hur familjehemsuppdraget ser ut ur laglig och juridisk synvinkel.
Boken är i första hand skriven som en vägledning för familjehem och jourhem, men ambitionen är också att den ska vara studentlitteratur på olika nivåer i sociala och pedagogiska utbildningar.
Det bästa med upplägget är att Monica och Birgitta inte använder sig av så kallade fallbeskrivningar för att ge en bild av barnets bakgrund och hur de beter sig, utan de utgår i stället från många självbiografiska böcker som skrivits av kända människor som vuxit upp i svåra förhållande eller blivit omhändertagna och placerade. De låter de vuxna beskriva sina upplevelser som barn och genom att det är skönlitterära böcker så är språket lätt att ta till sig. Det blir också en extrakrydda att det faktiskt är ”kändisar” som är lätt att relatera till; Kikki Danielsson, Morgan Alling, Dilsa Demirbag-Sten, Susanna Alakoski och Mumintrollet är några exempel.
Jag vill avsluta den här recensionen med ett citat från Bodil Malmstens bok ”Mitt första liv” (2004) där den 10-årige Bodil kommer till Stockholm för att bli fosterbarn:
”Vad fosterföräldrarna inte hade tänkt sig var att det var en färdig människa som steg av tåget, en människa med ett eget förflutet, en egen stil och natur och inte ett nytt och oformat barn som de kunde göra till sin avbild.”
