Det är viktigt att människor som har kontakt med socialtjänsten får den hjälp de behöver. Det är viktigt att medborgarnas inbetalade skatter inte slösas bort utan används effektivt. Det är viktigt att få veta om det sociala arbetet ger resultat. Kvalitetsmätningar används allt oftare för att ge svar på frågan om det sociala arbetet är av god kvalitet.
Verkligheten är dock komplex och låter sig aldrig helt fångas av kvalitetsmätningar. Mätningar innebär alltid begränsningar och därmed också risker. Risken finns att vi nöjda slår oss till ro om brukarundersökningar visar att 85 procent av dem som söker socialtjänstens hjälp, eller omfattas av socialtjänstens insatser, är nöjda eller om effektmätningar visar att så många som 8 av 10 slutar att begå brott efter att ha deltagit i en programverksamhet. Med gott samvete kan vi då låta bli att ta tillvara synpunkter och erfarenheter från de människor som uppger att de är missnöjda eller inte fått den hjälp de behöver. Det finns då risk för att de som har allra störst behov av hjälp och som är allra svårast att hjälpa inte får den hjälp de behöver.
Det finns exempel på ambitiösa och omfattande försök att mäta kvalitet. I dessa exempel försöker man fånga en rad olika faktorer. Svårigheterna är dock inte bara vilka faktorer som ska undersökas utan också vilken vikt de olika faktorerna ska tillmätas i förhållande till varandra. En annan viktig fråga är om det är önskvärt eller möjligt att jämföra olika verksamheter med varandra när de olika verksamheterna har olika målgrupper eller olika uppgifter.
Det är ett stort problem inom det sociala arbetet att många människor upplever att de inte blir lyssnade på eller kommer till tals. Detta är svårfångat i kvalitetsmätningar.
I mitt arbete med att utveckla brukarmedverkan och med att utvärdera olika verksamheter har många människor berättat för mig att de vill bli sedda som individer när de söker socialtjänstens hjälp. Inte reduceras till en missbrukare eller ett offer för kvinnomisshandel. De vill möta socialsekreterare som är mänskliga, som kan erkänna egna fel och brister och som är beredda att lyssna. Att skapa möjligheter för ett sådant socialt arbete ställer krav på både chefer och politiker att skapa en socialtjänstorganisation där det finns utrymme för självständighet, ansvarstagande och flexibilitet. Om kvalitetsmätningar ska kunna utgöra ett hjälpmedel i detta arbete behövs också en öppen diskussion om svårigheterna i att mäta kvalitet. Vi behöver erkänna komplexiteten. Vi behöver främja en mångfald av metoder för att mäta och öka kvaliteten i det sociala arbetet. I diskussionen om kvalitet och kvalitetsmätningars förtjänster och brister behövs ett deltagande från forskare, sakkunniga, praktiker, brukare, politiker och andra medborgare. Förhoppningsvis kan Sociala Nätets initiativ öppna för en sådan diskussion!
Susanne Holmsten
Utredare/ projektledare – IFO, FoU Västmanland
Vad tycker du? Skicka gärna kommentarer eller inlägg till Kristina Granath så kommer hon att ta med valda delar i bloggen.
