Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

Bekvämlighet föder lathet?!

Jag kan påstå att majoriteten av invandrare som kommer till Sverige är tvungna att fly sina hemländer
av olika anledningar. Politik, krig, förtryck eller andra orsaker som gör att man flyr sitt hemland. Andra
lämnar sitt hemland i hopp om att hitta ett bättre ställe för att bo och jobba i. Dem sistnämnda är i
minoritet. När jag kom till Sverige så hade jag stora förväntningar och hopp. Förväntningar på att
landet som tar emot mig kommer vara mycket bättre än det land jag lämnade. Och ett hopp om att få
utveckla mig själv samt kunna leva ett tryggt och stillsamt liv. Bemötandet av mig och min familj var
avgörande i hur utvecklingen och vistelsen i landet skulle se ut. Vi, som många andra, kom hit med
mycket energi och en drivkraft för att förbättra vår situation och bidra med något till det nya
samhället. Men vi visste inte var och hur vi skulle börja.
Däremot så finns det ett stort antal som blir passiva och istället för en som bidrar med utvecklingen
blir man istället en som motsätter sig den? Vi får inte glömma bort den enorma kunskapen och
erfarenheten många invandrare kommer till Sverige med och trots det så blir dem inte så produktiva i
samhället.

Först och främst så vill jag nämna en sak som vi alla människor känner av. Nämligen bekvämlighet
föder lathet. När vi får den signalen att vi kan sitta hemma och få betalt för hyran, elen, busskortet,
utbildningen med mera är betalda så går det inte att förvänta sig att den människan ska vara aktiv
och produktiv. Tvärtom, han blir bara latare ju längre tiden går. Skulle man ta ifrån den människan
det bekväma, så kommer den att vara sökande, engagerad och bidrar med utveckling för sig själv men
också för samhället. För han väljer att hela tiden utforska nya områden som kan tänkas bidra till egen
försörjning. Det som är förödande för samhället, är att människor står och trampar på ett och samma
ställe. Det är det som dödar utvecklingen i samhället och gör att fler och fler blir arbetslösa och till
slut tappar man kontrollen över hela samhället vilket leder till en kollaps.

Vad händer då när det svenska systemet ska ta emot invandrare på det viset som jag nämnde ovan?
Det problemet brottas vi med idag. Ökad arbetslöshet och sämre integration. Många av dessa
invandrar familjer känner sig bekväma och har vant sig vid att få allt serverat på guld fat. Det har med
andra ord, gått för lång tid och nu ser vi resultatet av en misslyckad mottagarpolitik. Det är nog också
en av dom största anledningar till varför sverigedemokrater gick starkt fram i det senaste valet.

Skulle jag skylla problemet på svenska samhället skulle jag vara orättvis, för större delen av problemet
ligger faktiskt hos oss invandrare. Det är logiskt och naturligt att den som behandlar mig väl, ska jag
behandla dubbelt väl tillbaka. När ett land tar emot mig, erbjuder mig trygghet, säkerhet, hem,
utbildning och mycket annat. Då ska jag se till att ge något tillbaka. I form av erfarenheter, arbete
eller annat som jag känner att jag kan bidra med för att visa min uppskattning och tacksamhet för allt
jag har fått av det här landet.

Enligt mig så ligger det största problemet i inställningen till samhället samt livet här i Sverige.
Majoriteten av våra föräldrar tänkte att denna vistelse här i Sverige skulle vara tillfällig. Sedan visar
det sig att den enligt dem, tillfälliga vistelse varade i mer än 20 år. Vilket ledde till att man har kastat
bort 20 år av sitt liv i havet. Jag tar ett exempel, när du är ute och reser till Egypten. Du ser mycket
och upplever mycket som du skulle gärna förändra eller påverka, men du tänker “Jag är bara här
några veckor, sen åker jag tillbaka hem till Sverige där allt är frid och fröjd”. Tänk då att samma tanke
har du många år? Hoppet om att återvända till sitt hemland efter kriget lever hos dem flesta av våra
föräldrar. Det har varit förödande för oss ungdomar men också för dem själva. Bott i Sverige i över 20
år, har inte tagit sig tiden att lära sig språket, har inte utbildat sig, har inte skaffat sig något jobb.

Vilken ångest den människa måste känna när den inser att han har förlorat så många år på grund av
ett hopp han haft, eller en dröm. Förödande för oss ungdomar, eftersom vi inte får det föräldrastödet
vi behöver. Får inte hjälp med skolan, föreningslivet, arbetet och allt som har med samhället att göra.
För våra föräldrar är inte insatta i det svenska samhället och då kan dem heller inte hjälpa till. För
deras del så har dem inte tillfört något för varken sig själva eller sina barn men inte minst för
samhället dem lever i.
Det spelar ingen roll om du erbjuder dessa människor det finaste du har, det kommer inte att
förändra deras livssyn. För det ligger inte i det materiella, utan i det mentala. Vi måste först komma åt
deras hjärnor och få dem att inse, denna vistelse är inte så kort som ni tror. Det är här era barn har
växt upp, det är här era barnbarn är födda. Måste börja integrera oss med samhället, lära oss hur
saker och ting ligger till. Börja studera, arbeta eller göra något som vi kan känna stolthet och
värdighet över. Bara då kan vi få en fart på utvecklingen i många förorter i Sverige.

Hur ska vi då locka ut dessa människor till verkligheten? Ett exempel som jag oftast använder mig av i
sociala sammanhang är, att låt oss låtsas att människor liknar kassaskåp. Och till alla dessa kassaskåp
så måste du ha en kod eller nyckel för att öppna dom. Dessa koder eller nycklar är i form av intressen.
Det finns människor som älskar fotboll, så fort du säger något om fotboll så fångar du upp deras
intresse och dem skulle sitta och lyssna på dig i flera timmar. Andra älskar dans, datorer, böcker, golf,
ridning eller något annat intresse. För att du ska fånga upp deras uppmärksamhet och öppna upp
deras hjärtan så måste du fånga upp det som intresserar dem mest. Det är då du vinner deras hjärtan
och kan vägleda dem till det du önskar. Du utför olika aktiviteter som lockar olika människor. När dem
kommer till aktiviteten så kan du påbörja din utveckling och förändringsprocess hos dem. Fotbollen
leder till gemenskap, till integration, till att lära sig språket, till att motionera också vidare. I mitt förra
blogg inlägg så nämnde jag vad ett möte med människor kan göra. Men för att mötet ska uppstå så
måste du använda dig av olika lockbeten.

Hur ska vi få en bättre integration i samhället? Låt inte alla invandrare som kommer nyligen till
Sverige hamna i ett och samma område. Det gör att många känner sig hemma i sitt hemland igen.
Dem får aldrig känna på behovet att lära sig ett nytt språk eller ny kultur. Dem får hjälp med
översättningen av grannen, pratar samma språk med sina grannar, lagar samma mat, har samma
seder, träffar sällan någon svensk. Hur ska dem då integreras? När du hamnar i ett svenskt område,
så har du svenska grannar som du lär dig språket av, du lär dig svenska kulturen av, du lär dig
traditionerna och får snabbare inblick i det svenska systemet vilket leder till att du snabbare kan få
arbete eller börja studera.

Det är därför väldigt viktigt att samhället skickar rätt signaler som måste uppfattas rätt av mottagaren
för att vi ska få ett samhälle som är bra för alla. Oavsett kultur, religion eller etnicitet så ska vi kunna
känna att vi lever i ett utvecklat och tryggt samhälle. Ett samhälle som vi alla bidrar till och är måna
om. För att vi ska bäst förstå varandra, så måste vi bygga broar och än en gång så vill jag påpeka det
ansvar vi invandrare som kommit in i det svenska samhället har. Måste fungera som en brygga mellan
svenska samhället och våra landsmän för att få fram rätt budskap. Precis så som vi har uppfattat
budskapet, så ska vi försöka få andra att göra det.

Najim Al-Ganas

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar