Kräv inte att socialtjänstemän ska fortsätta att försöka trolla med knäna. Tillsätt en prioriteringsutredning, uppmanar Sveriges socialchefer regeringen. Socialtjänstens inriktning och ambitionsnivå är en socialpolitisk fråga, men idag görs prioriteringar varje dag med ekonomiska förtecken, utan att det förs någon socialpolitisk prioriteringsdebatt värd namnet.
Allt fler debattörer och makthavare inser behovet av en genomgripande översyn av hur prioriteringar görs – och framför allt borde göras – inom socialtjänsten. Folkhälsominister Morgan Johansson blir därmed allt ensammare om åsikten att centrala politiker inte ska rangordna eftersom det vore att förgripa sig på de professionella.
Vårt initiativ till en prioriteringsutredning har tagits på grundval av hur verkligheten ser ut. Vi prioriterar med ekonomiska förtecken varje dag i alla kommuner, utan att det förs någon socialpolitisk prioriteringsdebatt värd namnet.
Men socialtjänstens inriktning och ambitionsnivå är en socialpolitisk fråga. Att som politiker och minister försöka köra huvudet i sanden – och hoppas på att tjänstemännen ska fortsätta att klara ut att leva upp till sociallagstiftningens långtgående ambitioner trots att de ekonomiska ramarna krymper – är att inte ta sitt ansvar.
De centrala politikerna i regering och riksdag har det yttersta ansvaret för socialpolitiken och ansvarsfördelningen i dessa frågor mellan central och lokal nivå. Vi som tjänstemän har som uppgift att försöka förverkliga de politiska intentionerna genom att omsätta dessa i en väl fungerande verksamhet. Den faktiska yttre ramen utgörs av den kommunala ekonomiska verksamheten.
Vi anser att en prioriteringsutredning bör:
– granska förhållandet mellan intentionerna i lagstiftningen och
kommunernas ekonomíska förutsättningar,
– analysera och lyfta fram konfliktpunkter mellan lagstiftning, profession
och politik samt
– undersöka vilka grupper som mest uppenbart drabbas av diskrepansen
mellan lagstiftarens intentioner och praktikens möjligheter.
En prioriteringsdebatt är ytterst angelägen och har dessutom brett stöd bland socialtjänstens chefer. Många gånger när den enskilde chefen hamnar i konflikt med de lokala politikerna handlar det om att chefen försöker leva upp till lagstiftningens intentioner medan politikerna lokalt i kommunen bedömer det som att man inte har råd till detta.
Regeringen möter kommunernas svårigheter att leva upp till lagstiftningens ambitioner med en utökad tillsyn, som i vissa fall leder till vitesförelägganden som bara minskar kommunernas ekonomiska utrymme. Dessutom går man den andra vägen genom att utvidga de lagstadgade skyldigheterna för kommunerna.
I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) finns prioriteringar inbyggda. Den som har rätt till insatser enligt LSS ska prioriteras före de som har rätt till insatser enligt socialtjänstlagen. Men även inom övrig sociallagstiftning finns prioriteringar vad gäller till exempel rätten till färdtjänst, insatsnivåerna inom hemtjänsten, val av bistånd med mera.
Därför behövs en genomgripande socialpolitisk prioriteringsdebatt, där både den centrala och lokala politiska nivån aktivt deltar och tar sitt politiska ansvar. Det går inte att fortsätta att försöka tvinga tjänstemännen att trolla med knäna och låtsas att alla får insatser utifrån behov och till hög kvalitet, när de ekonomiska förutsättningarna inte tillåter det.
Vi blir alltfler som ställer kravet på dig, Morgan Johansson: Tillsätt en prioriteringsutredning! Vi deltar gärna i den.
Per-Olof Forsblom, ordförande Föreningen Sveriges Socialchefer
Yngve Sundin, styrelseledamot Föreningen Sveriges Socialchefer
Debattartikeln har tidigare varit publicerad i Dagens Samhälle.
