Ett år har gått och vi har rapporterat vecka efter vecka om viktiga och principiella saker, fler än 600 nyheter blev det under året. Att löpande följa det som händer ger ett perspektiv, att backa tillbaks bandet och försöka få en överblick, ger ett annat perspektiv. Vad var annorlunda det här året? Vilka händelser får vi faktiskt inte glömma bort?
Det var kravaller i Husby. De spred sig över landet. Bilar brann. Människor var arga. Och rädda. Och förvånade, för att inte säga chockade. Vi visste att det finns områden där alltför många lever i utanförskap och ännu värre, med upplevelsen att de inte kan påverka sin situation. Vi diskuterade, massor. Det var många som vallfärdade till Husby och andra platser. Och sen glömde vi. I alla fall så tystnade mediebruset. Men arbetet för förändring pågår. Hela tiden. Kanske kan någon av er läsare berätta hur det går och vad som händer? Blev något annorlunda efter kravallerna? Vad händer nu?
Förbjud gåvor till tiggare! Det förslaget kom på årets sista dagar och det var inte utan sammanhang. Antalet tiggare har ökat och debattsidorna har under hela året varit fyllda av samtal om tiggeri, fattiga EU-medborgare som söker lyckan i Sverige, människohandel, barn på gatorna, papperslösas rättigheter osv. Hemlösa EU-migranter fanns i 67 kommuner och de började ta med sig sina barn. I vissa kommuner betalades ekonomiska medel ut till barnfamiljer, en öppen förskola för tiggarnas barn startades och i andra kommuner går barnen kvar på gatorna. En EU-fond för de mest utsatta planeras, men blir inte aktuell förrän tidigast 2014, men både frivilligorganisationer och privatpersoner har engagerat sig. Regeringen ger också länsstyrelsen i Stockholm ett nationellt uppdrag för att arbeta med människohandel.
I början av året är debatten hätsk och frågorna många kring polisens id-kontroller av personer med utländskt utseende. Fördomar och diskriminering hamnade överst på agendan och i en av dem, ”Bästa Beatrice Ask”, beskrev Jonas Hassen Khemiri sina erfarenheter av fördomar och diskriminering. Debatten om invandring har fortsatt och antalet flyktingar ökar. Forskningsresultat visar att inget tyder på att invandrare är mer beroende av försörjningsstöd och att invandringen till slut blir en god affär för Sverige, men motsatsen hävdas ändå med envishet.
Sverige har lägst andel allvarligt fattiga i EU. Fler har en god ekonomi, färre barn vräks, men klyftorna mellan hög- och låginkomsttagare ökar. Kyrkor och frivilligorganisationer har alltid varit viktiga aktörer för utsatta grupper och under 2013 dyker många helt nya privata initiativ upp. Du kan betala för en extra kopp kaffe på caféet som ges till någon som inte kan betala, du kan lägga matvaror i ett kylskåp i mataffären som hämtas av frivilligorganisationer, du kan ge en matkasse direkt till en behövande familj genom olika facebookgrupper och ge julklappar till hemlösa.
På arbetsmarknaden blir det fler jobb, men arbetslösheten är fortsatt hög. De arbetslösa har blivit en miljardindustri och arbetsförmedlingen kritiseras när de inte hinner följa upp alla tjänster de köper in. From september ska alla arbetslösa skicka in rapporter på sökta jobb/aktiviteter. Det konstateras också att en stor grupp unga vuxna lever utan arbete och utan kontakt med någon myndighet. Var fjärde arbetssökande klassas med funktionshinder. Rekordmånga är inskrivna i fas 3 och fler än tidigare står helt utan ersättning och hänvisas till försörjningsstöd, vilket frestar på kommunernas budget.
Under året får vi veta att svenskarna mår psykiskt bättre än man trott, men också att det motsatta gäller. Klart är att antalet sjukfall med psykiska diagnoser ökar. Alltfler unga får permanent sjukersättning, sjuktalen är återigen på tidigare års höga nivåer och kostnaderna ökar. Utförsäkringarna diskuteras fortsättningsvis bl a genom Socialpolitiks ”Onådiga Luntan”.
Psykisk första hjälpen fortsätter att lanseras, bl a för barn och för företag. Samtidigt saknas slutenvårdsplatser för unga med psykiska problem, väntetiderna till BUP har inte förändrats och möjligheten att få insatser från kommunen om man har psykiska problem minskar. Både nationella och internationella studier visar på att denna ohälsa är mycket kostsam både för företag och samhälle och att det finns mycket pengar att spara när man sätter in insatser.
Unga dricker allt mindre, men fler än någonsin dör av droger. Alltfler nya droger analyseras, alltmer cannabis odlas i Sverige och så diskuterar vi alkoholtjatet som fenomen.
Fängelserna har allt färre fångar och är i princip både rymnings- och narkotikafria. Kriminella gäng etablerar sig på fler platser, men fler län engagerar sig för att hjälpa avhoppare. Påföljder för människohandel, sexköp, våld i nära relationer och sexuella övergrepp diskuteras. Få av brotten klaras upp och få leder till fällande domar. Frågan om var gränser går, vad som kan publiceras på internet, hur tydligt ett nej måste vara osv diskuteras.
Nya sätt att lösa samhällsproblem och nya verksamheter stimuleras av offentliga verksamheter som SKL, Vinnova, Tillväxtverket m fl, men också utanför de vanliga kanalerna genom Reach for Change, Ashoka, Polstjärnan, Hjärna hjärta cash m fl. Fler verksamheter konkurrensutsätts och frågan om villkoren för det och om vinster i välfärdssektorn diskuteras under hela året.
På Sociala Nätet har vi startat en podcast med ett avsnitt om människohandel och ett där jag intervjuar de kunniga, passionerade och pensionerade socionomerna Gun-Lis Angsell och Claudette Skilving. Vi har publicerat debattartiklar om byråkratiseringen av socialtjänsten som tar tid från brukarna, om det är viktigare att göra administrativt rätt än det rätta, om legitimerade psykoterapeuter i socialtjänsten och om IFO en ”språngbräda” för utsatta idag?
Nu går vi in i 2014 med massor av nya händelser, debatter, podcastavsnitt och inte minst till två kommande val. Socialstyrelsen berättade förra året att kommunerna av sina totala kostnader i genomsnitt använde 20 % till vård och omsorg om äldre, 12 % för stöd till personer med funktionsnedsättning, 3 % för barn- och ungdomsvården, 2 procent till ekonomiskt bistånd och 1 procent till missbruks- och beroendevården. Nu är det dags att fundera! Är det rimliga summor? Borde mer av de totala kostnaderna gå till dessa områden? Mindre? Borde skatten sänkas så att fler kan klara sig själva? Eller borde skatten höjas så att de totala kostnaderna kan öka? Borde mer av detta göras privat? Eller mer av offentlig sektor? Eller…?
Önskar dig ett gott nytt 2014 med många god samtal och mycket gott arbete!
Kristina Granath
