Är det verkligen fel på socialen?

Under de senaste veckorna har Sveriges Televisions program Dokument inifrån skildrat människor som haft olika sociala problem och som upplevt att de inte fått den hjälp från
socialtjänsten som de kan förvänta sig. Redan rubriken antyder problemet: “Vad är det för fel på socialen?” Programtiteln är provocerande och sannolikt har producenternas ansats och mening varit att just provocera.

De problem som skildrats handlar om hur människor av olika skäl hamnat i svåra situationer och programmen har varit relativt lågmälda och de sakkunniga har varit intressanta att lyssna till. Men den allmänna tonen, och därmed också efterdebatten, sätter inte fokus på hur socialtjänsten kan göra nytta, utan riktar entydigt in sig på fall som gått snett och där
syndabockar ska utses. Därför vore det, som en kompletterande bild, också bra att se vad “socialen” är bra på – och är till för.

Socialtjänsten är historiskt sett sprungen ur sociala mänskliga behov som ska tillfredsställas och som styrs av politiska ställningstaganden. Omfattningen av verksamheten har ökat och då även kraven på professionalitet i utförandet, vilket gjort att nya professioner av tjänstemän tillkommit. Denna profession handlar om att se varje människas behov, men också brister, och att hitta åtgärder för människor som i vissa skeden i livet behöver socialt stöd, stimulans och motivation. Under senare år har en kunskapsbaserad socialtjänst växt fram som bygger på beprövade metoder. Ur denna, relativt sett nyvunna, kunskap har socialtjänsten hittat vägar att hantera problem för människor i utsatta situationer och som inneburit stöd att gå vidare.
Många hävdar, och i teveserien har även detta framkommit, att vi socialtjänstemän ska jobba på att avskaffa sig själv, genom att sociala problem ska “försvinna”. Denna tanke, och detta synsätt, vilar på att världen alltid är god och att ingen behöver uppleva sociala svackor under perioder av sitt liv. Denna idealbild måste nog tyvärr anses ouppnåelig. Att bli ifrågasatt hör till livet, men när har samma argument hörts för att avskaffa av våra sjukhus? För inte behövs väl sjukhus, när alla egentligen bör vara friska!

Socialtjänsten är med andra ord lika viktigt som sjukhus. I det goda samhället behöver vi såväl en professionell socialtjänst som en professionell sjukvård och där människor kan förvänta sig ett, på olika sätt, bra stöd att komma vidare.
Svaghet är något alla råkar ut för. Vissa klarar ut det själva, andra behöver hjälp vilket beror på en rad omständigheter. Svaghet behöver inte vara enbart av ondo utan är sannolikt en nödvändig del av livet. För det behövs en verksamhet som kan hjälpa till. Denna svaghet har än en gång, genom de här programmen, också drabbat synen på svensk socialtjänst. Visst – man behöver inte respektera socialtjänsten lika lite som man behöver respektera svaga och utsatta människor.

Att visa på stora samhällsproblem och hur människor hamnar i problem, och samtidigt lägga skulden för detta på socialtjänsten, är inte en framkomlig eller särskilt konstruktiv väg. En mångfasetterad bild, som social problematik nästan alltid är, bör också beskrivas som mångfasetterad – även i media. Många förstår säkert att socialtjänsten i de allra flesta fall gör många bra och förnämliga insatser. Detta upplever vi ofta i vår profession. Många blir hjälpta i att kunna få en bättre självkänsla och stöd som leder till arbete, försörjning och/eller rehabilitering. Många barn och unga får hjälp med skydd och stöd när de behöver detta, så att även de kan få ett acceptabelt vuxenliv.
Denna konstruktiva och positiva bild behöver också komma fram i den allmänna debatten. Utgångspunkten får inte vara att människor per automatik ska bli avskräckta i sina kontakter med socialtjänsten. Denna förvrängda bild måste nyanseras när realiteten är att vi inom socialtjänsten möter många människor som känner ett stöd och ett förtroende för de insatser vi ger.

Som inom många yrkesgrupper behöver vi inom socialtjänsten också känna en uppskattning och bli inspirerade till att bli ännu bättre och öppna för människors behov. Vi skulle behöva marknadsföra våra tjänster bättre än i dag. Inte så att många fler ska söka dem, men så att de som har behov av socialtjänst ska veta vad de kan söka, utan förutfattade meningar, och att de kan få professionell hjälp av oss. Det finns många goda exempel från personer som fått detta stöd, men på den punkten visar inte media särskild stor vilja till att vara med och förmedla den vardagen.

Socialtjänsten arbetar med myndighetsutövning och vi fattar ibland beslut som har stor påverkan på människors liv. Det är viktigt att vi gör rätt vilket vi också är väl medvetna om. Men trots denna medvetenhet görs det inte alltid rätt. Det finns därför också tillsynsmyndigheter som ett skydd för människor. Felaktiga beslut hör till undantagen och vi söker därför ständigt nya metoder för att finna bästa möjliga arbetssätt och bedömningsgrunder. I detta sökande har det hänt att vi valt metoder som mycket blivit en fråga om “rätt och fel”. Detta synsätt måste brytas genom metoder och riktlinjer som gör att “tyckanden” undviks. I detta arbete är den sociala forskningen och praktiska tillämpningar viktiga delar.

Så vad är det då för fel på socialen? Misstag kan göras, vilket är förhållandet i de allra flesta verksamheter som har med mänskliga sammansatta mångfasetterade förhållanden att göra. Men i de allra flesta fall görs bedömningar utifrån väl avvägda skäl – både utifrån lagstiftning, ekonomiska förutsättningar och sociala/humana avvägningar.
I framtiden ser vi också gärna dokumentärer som visar det kvalificerade arbete som utförs i våra kommuner och där utgångspunkten är att slå fast vikten av att svaga grupper i samhället behöver stöd. Det känns också angeläget att tevepubliken själva får dra slutsatser, istället för att på förhand i programtiteln få veta att det är fel på socialen.

Vi vill med detta inlägg absolut inte lägga locket på när det gäller medias kritiska granskningar av socialtjänsten eftersom media är ett viktigt och grundläggande instrument i en levande demokrati. Men i demokratin är det också viktigt att visa nyanser och rättvisa bilder av hur det förhåller sig – inom exempelvis socialtjänsten.

Föreningen Sveriges Socialchefers riksstyrelse
genom

Per-Olof Forsblom
FSS ordförande

Lotta Persson
FSS vice ordförande