Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

Är det pappan som styr dotterns liv från fängelset eller är det BBIC?

Ibland verkar det vara svårt att bestämma sig när det gäller barnets bästa, och det konstiga i hela händelseförloppet är att det ofta saknas en framförhållning och förståelse för att det handlar om ett barn – en liten människa- och inte en sak som flyttas hit och dit hur som helst bara för att någon/några på socialtjänsten har bestämt så.

Jag läser om “Lisa” i tidningen, Lisa som har en pappa som mördade hennes mamma mitt framför ögonen på Lisa som då var ett år gammal. Lisa bodde sedan hos sin mormor Gabrielle och morfar Fredrik i tre år innan hon plötsligt, helt oförberett, förflyttades till  ett familjehem.

Lisa är placerad enligt LVU och mormor och morfar har ingen talan, de kan inte protestera mot några beslut som myndigheterna tar men det absurda i hela situationen är att Lisas pappa fortfarande är vårdnadshavare för Lisa fyra år efter att han mördat hennes mamma.

Jag vet ingenting om det finns några faktorer som gör att socialtjänsten tyckte att morföräldrarna inte dög längre, jag gissar på att de i alla fall inte är för gamla eftersom de har en nioårig dotter: “Fredrik och Gabrielle säg­er att saknaden är svår, särskilt för deras nioåriga dotter. Hon och femåriga Lisa – som vi valt att kalla henne – upplever sig som systrar.”

Men om det är sådana brister hos morföräldrarna, varför bor deras nioåriga dotter kvar i hemmet? Om det finns brister i deras sätt att ge omsorg och uppfostra Lisa, kunde det inte lösas genom att ge dem det stöd som de behöver för att stärkas i sin föräldraroll till Lisa?

Kerstin Weigl ställer några öppna frågor till Botkyrka kommun i sin artikel om Lisa: “Under tre år framfördes ingen allvarlig kritik mot mormor och morfars hem. Varför fick de ingen chans att rätta till eventuella missförhållanden?
Flera domstolar fastslår hur stark anknytning Lisa har till mormor och morfar, som är kärleksfulla och ansvarsfulla. På vilket sätt gagnar det henne att som nu ha två timmars övervakat umgänge med närmsta familjen varannan vecka? 

Förmodligen så tror den här socialtjänsten att de gör det som är allra bäst för att Lisa ska kunna anknyta till det nya familjehemmet;

“Det är i morgon ett år sedan Lisa oförberett flyttades ifrån dem. Först fick de inte tala med henne på sex veckor. Därefter har de träffats två timmar i taget, mest i lekparker och på hamburgerrestauranger. Vid besöken finns alltid en kontaktperson.
– Vi tycker att det känns förnedrande, säger Gabri­elle.

De är besvikna över mötet på Botkyrka kommun förra veckan. Inte på någon punkt går tjänstemännen dem till mötes. De har redan fått nej på sin vädjan om att på nytt utredas som familjehem. De bad att få slippa bevakning under umgänget, och undrade vad de är miss­tänkta för. Socialtjänstemännen menade att det är ett normalt förfarande.”

“Socialtjänsten: ”Det är ju så att barnet som är placerat i familjehem, de ska veta att nu bor jag här. Jag ska vara med dem, resa på semester, skaffa kompisar. För att barnet inte ska slitas emellan.” …“Socialtjänstens förslag är ett umgänge var tredje vecka, tre timmar.”

Jag har aldrig varit med om att någon av de tonåringar som placerats hos oss haft bevakat umgänge och bara två timmar i taget, Botkyrka socialtjänst har förmodligen bedömt att morföräldrarna är riktigt farliga för Lisa…. Enligt min erfarenhet så är det i stället viktigt att familjehemmet främjar samvaron mellan barnet och biologiska föräldrar. Jag känner till familjehem som nästintill måste tvinga ett placerat barn till umgänge med biologiska föräldrar minst en helg i månaden, fast barnet visar tydliga tecken på att inte må bra av umgänget så ska barnet till den biologiska mamman/pappan.

Fast mormor Gabrielle och morfar Fredrik är ju inte Lisas biologiska föräldrar för Lisas mamma är ju död. Är alltså inte umgänge med mormor och morfar lika viktigt som om de vore hennes biologiska föräldrar? Lisa har bott hos sin mormor och morfar i tre år och deras relation har beskrivits i flera domstolar som stark, de är också hennes starkaste länk till den döda mamman och det biologiska nätverk som finns runt flickan.

Är det Lisas pappa som har orsakat den här situationen? “Socialstyrelsen har riktlinjer: när en förälder dödat den andra bör socialnämnden gå till domstol för att få vårdnaden överflyttad.” Men det verkar inte gälla Lisa och inte heller 40 % av de 54 barn som granskades av Aftonbladets reportrar, 54 barn som har en mamma som mördats av deras pappa. Pappor som fortfarande kan styra barnens liv från fängelset.

Jag skulle vilja att de som hanterar “ärendet Lisa” skulle ta sig tid och reflektera över hur de skulle agerat om Lisa var deras barn…. eller barnbarn där mamman blivit mördad.

För som sagt; Lisa är ett barn och ingen sak som ska flyttas hit och dit.

Tycker de att deras beslut är det bästa för Lisa, har de verkligen barnets behov i centrum?

 

källa: Aftonbladet 2015-03-04 och Aftonbladet 13-06-05) http://www.aftonbladet.se/nyheter/dodadekvinnor/arkiv/article20411004.ab och http://www.aftonbladet.se/nyheter/dodadekvinnor/arkiv/article20411443.ab

Eva-Lena Edholm, Föreläsare

Hemsida: www.evalenaedholm.se 
Blogg: www.evalenaedholm.se/blogg
twitter: @evalenaedholm.se
facebook:www.facebook.com/EvaLenaEdholmForelasareHandledareOchKonsult
Mail: info@evalenaedholm.se

Eva-Lena Edholm

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar