Morfar har en psykos och gammelfaster bara gråter – det är en del av livet och av att vara människa. Men vi har svårt att se att en mormor inte bara virkar, passar barnbarn och är glad. Varför är det så? Äldres psykiska ohälsa är ett eftersatt område trots stora satsningar både på psykiatri och på äldreomsorg. Hur kan det komma sig? Och hur mycket betyder våra föreställningar om äldre och psykiskt sjuka?
