Share This Post

Okategoriserade / Socialt arbete

”Fallet Louise”, ett tragiskt öde att ta lärdom av

Uppdrag Granskning visade den 10 april ett skakande reportage om en flickas uppväxtvillkor. Stark kritik riktades mot socialtjänsten som inte ingripit i ”fallet Louise” och i viss mån riktades också kritik mot psykiatrin.

För några år sedan visade Uppdrag Granskning ett program om socialtjänsten i Oskarshamn där socialtjänsten ingripit och där den handlingen fick stark kritik. Att omhänderta respektive inte omhänderta barn är en komplex och svår fråga som ofta inte har ett enkelt svar.

Föreningen Sveriges Socialchefer tycker att Uppdrag Granskning är ett mycket viktigt och bra program, som behövs för att belysa orättvisor i samhället. Vi känner den granskade verksamheten väl, vilket gör att frågor väcks om det skeende som programmet presenterade. Finns det fakta som av till exempel sekretesskäl inte har kommit fram? Möjliga förklaringar, som dock aldrig kan ursäkta att Louise inte omhändertogs, kan vara bristande rutiner och metoder, personalbrist eller en ovillig socialnämnd i kommunen.

Helhetsbilden är kanske mer komplex än den som programmet visade och för att få en förändring till stånd måste man ha kännedom om och förstå hela bilden. Alla detaljer kan vi aldrig få veta, däremot få mer information om varför man inte gjorde något. Men oavsett hur helhetsbilden ser ut är det som hänt Louise upprörande och självklart oacceptabelt.

Socialtjänstens utredningsverksamhet när det gäller barn och unga är i ett skede där det i dag finns betydligt bättre arbetsmetoder än för bara några år sedan. Bra utredningsinstrument för att kunna upptäcka problem och resurser i barnets omgivning, hos barnet självt och hos barnets familj har utarbetats av Socialstyrelsen efter en förebild från England. Metoden benäms BBIC, barnets behov i centrum, och den håller nu på att införas i många kommuner. Det kommer att ge kommunerna bättre möjlighet att göra professionella utredningar. Socialtjänstens kunskaper och metoder när det gäller att prata med barn i svåra och utsatta situationer har också påtagligt förbättrats under senare år enligt den erfarenhet som Föreningen Sveriges Socialchefer har.

En annan viktig faktor för att förhindra att ”fallet Louise” upprepar sig, är att skapa möjligheter att behålla erfaren personal inom socialförvaltningen så att inte karriärvägen är att söka sig därifrån. Det är av yttersta vikt att inte låta oerfarna socialarbetare handlägga denna typ av ärenden ensamma. Det är också en viktig ledarskapsfråga att se till att all personal har en adekvat utbildning, får vidareutbildning och stöd.

Självklart bör de insatser som socialtjänsten gör ske i samverkan med familjen i första hand, men när det är nödvändigt att skydda barnet finns det en tvångslagstiftning. Den måste tillämpas och enligt våra erfarenheter gör man också det i de allra flesta fall. Länsstyrelsen utövar också tillsyn för att kunna påtala när och om det finns brister i kommunens verksamhetsutövning.

Att observera barn som far illa är en angelägenhet för många. Det är viktigt att de som arbetar inom psykiatrin och beroendevården observerar hur patienternas barn har det, och att de – när det finns skäl – anmäler till socialtjänsten. Rutiner för detta är en mycket viktig fråga.

Vi ställer oss därför frågan om sekretesslagstiftningen behöver ses över när det gäller observation av barn och unga, så att sekretess myndigheter emellan inte riskerar att orsaka missförstånd om vad som ska göras och inte göras. I England och Holland har man förändrat lagstiftningen efter uppseendeväckande och tragiska händelser med barn.

Om de som ska observera barns behov gör det på ett adekvat sätt, och socialtjänsten gör grundliga utredningar för att få till stånd kunskapsbaserade insatser och bedömningar, kommer verksamheten att bli ännu bättre än den är i dag. I de allra flesta kommuner och i de allra flesta individfall görs adekvata, kunniga bedömningar och insatser av erfaren personal som arbetar med väl fungerande rutiner och metoder.

Att det sker felbedömningar av så grovt slag som i ”fallet Louise” är självklart inget vi kan acceptera eller förklara bort. Lösningen på problemet är heller inte att ansvariga chefer avgår. I stället bör vi alla inom socialtjänsten och inom angränsande verksamheter vara måna om att ta lärdom av det som gått fel så att händelser av detta slag aldrig upprepas.

Per-Olof Forsblom
ordförande Föreningen Sveriges Socialchefer

Lotta Persson
vice ordförande Föreningen Sveriges Socialchefer

Share This Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Lost Password

Register

Skip to toolbar